Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1849, sida 1

— ————————— Fyra månader bland guldsökarne i HÖfra Californien. (Ur med. d:r J. Tyruhitt-Brooks resedagbok.) (Forts. fr. N:o 54.) D. 2:dre September. Sällskapet tyckes vara böjdt för att antaga Bradleys förslag. De räddaste påstå, att vi med så mycket guld skulle sväfva i en beständig fara, så länge vi komme att vistas här, det vill säga två månader. Det var förargligt, att vi icke afsände det med Lacosse och bäfverjägaren till Suttersfort. Söndagen den 3:dje September. Bradley har förnyat sitt förslag. Han skall resa i morgon med don Ludvig och Jos. Story var af den mening, att de borde åtföljas genom Sacramentodalen af en stark eskort; men till vår stora förvåning bestredo Bradley och don Ludvig detta förslag, såsom gående ut på ett alldeles obehöfligt försigtighetsmått. I går på eftermiddagen begagnade jag tillfället, för att tala mellan fyra ögon med Malcolm och Macphail om Bradleys förslag. Medan vi samtalade, erinrade vi oss plötsligt, hvad ingen förut tänkt på, nemligen att ingen af oss sett kapten Sutters revers, till bestyrkande deraf, att denne emottagit det guld, som Bradley i vårt namn deponerat hos honom. Vi öfverenskommo att vid första tillfälle återkomma till denna fråga. I dag, då vi frukosterade, tillfrågades alltså Bradley utan omsvep af Malcolm, om han af kaptenen erhållit någon revers. Bradley bejakade frågan. men tillade till vår stora öfverraskning, att han af misstag uppbränt den på återresan till Webers-Creek. Han hade nemligen påtändt sin cigarr med en papperslapp, som han, först när det var för sent, igenkände för att vara reversen. Samma dag han återkommit till oss, hade han, efter hvad han påstod, berättat saken för don Ludvig. Malcolm, Macphail och jag vexlade betydelsefulla blickar; dock ville vi ingenting göra med afseende på Bradley; på en spatsertur, som vi gjorde efter frukosten, öfverenskommo vi emellertid att förkasta Bradleys nya förslag, om icke någon af oss tre blefve utsedd att åtfölja honom. Efter middagen ledde vi åter samtalet på det ämne, som ensamt sysselsatte våra tankar, i det jag förklarade, att, om Bradleys förslag antoges, skulle Malcolm resa med honom; såsom anledning dertill föregaf jag, att Malcolm skulle köpa åt mig några medikamenter i San Francisco, emedan mitt förråd var slut. Detta var blott en dålig förevändning, ty Bradley kunde ju, lika väl som Malcolm, göra inköpet. Lyckligtvis kom denne mig till hjelp, i det han föregaf, att han ville tala med några sjökaptener, som nu sannolikt lågo i San Francisco med laddningar från Oregon, för att få veta något om sin familj, som han efterlemnat derstädes. Bradley kastade härvid en blick af hemligt förstånd på don Ludvig, i det han invände, att inga skepp från Oregon vid denna årstid låge i San Franciscos hamn; men Biggs, som bäst af oss alla kände till sjöfarten, påstod att några måste ligga der. Derefter uppstod en varm diskussion, som slutade först, när Story och Macphail förklarade, att Malcolm, enär han hade något att uträtta i San Francisco, vore berättigad att resa