Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1849, sida 1

t 819 I III Ae Ve NUIIIDVILD UUKILAGUGAa TER e SderLrL TA VIRKET cAAAA PRESES EEE JADE NIER SORTEN nestående summor kunna nemligen när som helst och ofta olagligen uttagas ifrån en sådan bank, hvarigenom dess vidtagna åtgärder helt och hållet omintetgöres, och den följd, en inverkan på kursen, hvilken man väntat, att den starkare silfverutvexlingen skulle medföra, alldeles uteblifver. Den silfverutvexling, som under det förflutna året ägt rum, har föranledt en förminskning uti Rikets Ständers banks metalliska valuta af: Rikets silfvermynt .. silfverrdr 43, 350, Omyntadt silfver till ett värde af.. n 1,831,319, Omyntadt och myntadt guld till ett värde af . . 58,4 84, Silfver stående utländsk ort . . — 441,761. Ffsa Rdr 2, 374,914. Behållningen af ädla metaller uti Rikets Ständers bank utgjordes, efter denna export, den 31:ste December 1848, af följande poster: Guld myntadt och omyntadt motsvarande 102, 561 St. dukater eller .. silfver rdr 217,304. Rikets silfvermynt. 1,239, 182. Omyntadt silfver motsvarande so 3,070,404. Utländskt silfvermynt efter evalvation.. v v I1,342,523. Silfver stående på utländsk orr.. n 5,893. tSImer Rdr 5, 875,306, eller den summa, som redan blifvit anförd. Såsom det synes af förestående, utlemna således bankofullmäktige vid utvexlingen för export ej mynt, utan hufvudsakligen omyntadt silfver efter bankens prof och myntbestämnings-lagen. Såsom ett ytterligare skäl till dem, hvilka referenten emot denna åtgärd flerfaldiga gånger anfört, torde kunna läggas, att, efter hvad allmänt kändt är, profven i Hamburg med de silfverplantsar, som fås uti Rikets Ständers bank, merendels utfalla helt annorlunda, än de, som äro anställde i Stockholm. De svenska profven äro nemligen ej alltid så noggranna som IIamburgerprofven, och den obehöriga fördel, som derigenom uppkommer för exportören af det omyntade undervärderade silfret, den uppmuntrar på sätt och vis till silfverexport, samt föranleder åtminstone någon gång, en större export af bankens metallförråd, än om blott svenskt silfvermynt af banken utvexlades. Såsom förr blifvit anmärkt, inverkar alltid en hetydligare silfverutvexling hufvudsakligen en förminskning uti de större sedelvalörernas utelöpande mängd, eller i de sedlars belopp, hvilka representera den större rörelsen. De sedlar, som verkställa den dagliga omsättningen för den mindre trafiken deremot, de lida sällan af indragningen förrän den fortgått under en längre tid, och understundom händer det tillochmed, att de små sedlarnes mängd förökas, oaktadt en betydligare indragning af sedlar i allmänhet ägt rum. Jemförelsen af sedelstocken vid förlidet års början och slut visar nu detta. De utelöpande så kallade stora sedlarna å tillochmed 33 rdr 16 sk. utgjorde nemligen den 31:ste Dec. 1847 . bko rdr 13,994,500. v 31:ste 1848 . 11,393,5 33. Sedlar under 33: 16 sk. och öfver 3 rdr: den 31:ste Dec. 1847 . -6,603,932. 3l:ste , 1848 . on Sedlar af och under 3 rdr: den 31:ste Dec. 1847 . 8, 361, 634. 31:ste 188 355823, 464. Till förökningen af de mindre sedelvalörerna torde väl äfven upphörandet af tillåtelsen för privatbankerna att utgifva tvåor och treor i någon mån hafva bidragit. 6, o45, 220. Rikets Ständers banks ställning, med afseende på dess förmåga att inlösa sin utelöpande sedelstock och honorera alla sina öfrige engagementer med silfver eller rikets mynt, var ej obetydligt sämre vid årets slut, än vid dess början. För att möta en, enligt bestämmelserna i 1844 års bankreglementes 123:dje paragraf, beräknad sedelstock eller summa af engagementer, utgöran