sedan val TIII dCtta ombud 1oOTCRåLL. Till Aftonposten! ÄAftonposten, hvilken, som bekant är, representerar de grå här i landet, eller, såsom den sjelf uttrycker sig, centern, utgjuter sig i N:o 50 uti en lång klagovisa deröfver, att de konservative och de s. k. radikale, eller de båda yttersta sidorna, göra gemensam sak emot de moderate, eller dem, som vid reformernas genomförande vilja gå tillväga med förstånd och måttar. Såsom stöd för denna klagan anföras yttranden dels af Tiden och dels af Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning. Vi äro Aftonposten förbundne för sammanställningen, så tillvida, som de konservative åtminstone drifva fullt ut så rent spelsom de grå; men kunna dock icke erkänna oss verka hvarken i deras interesse eller i den brusande radikalismens. Aftonposten tyckes förgäta, att det i Sverige finnes en liberalism, som hvarken är grå eller röd, en liberalism, som vill reformer på fullt allvar, som lika mycket hatar det pjunkiga plåstrandet på institutionerna som det blodiga omstörtandet. Denna liberalism hyllas utaf Svenska folkets stora majoritet och representeras af de flesta och mest spridda tidningar. I Sverige finnes ej egentligen mer än en konservativ tidning, Tiden, och tre grå, Aftonposten, Post-tidningen och Malmö Snållpost. De öfrige äro nästan utan undantåg liberala och skilja sig från hvarandra endast i obetydliga nyanseringar. Deremot finnes, oss veterligt, ingen enda svensk tidning, som är ultraradikal, eller drifver sådane opraktiska satser, som vissa kommunistiska eller socialistiska Franska tidningar. Det kan visserligen vara beqvämt, att, i en tid, då alla besutna i samhället bäfva vid åtankan på revolutionära rörelser, söka framställa de sannt liberala såsom befordrare af dessa rörelser och dymedelst ge sig sjelf min af att vara det lugnas, förnuftigas och sansades representant; men sådana manövrer kunna ej numera i längden lyckas. Visserligen har Dagligt Allehanda till en del blifvit undergräfdt genom dylika insinuationer, men deremot känna vi s. k. radikala tidningar, hvilkas prenumerations-antal under året uppgått till och med utöfver Aftonpostens. Häraf ser man, dels att manövrerne emot de liberala tidningarne endast haft en lokal och tillfällig verkan och dels, att nationen förstår hvilka tidningar, som mena fullt ärligt och upprigtigt med densamma. Herr Dalman har sagt, att den nuvarande utgifvaren af Götheborgs IIandelsoch SjöfartsTidning om hösten 1846, då representationskommitten var tillsammans, ville gå in på både census och tvåkammar-system, ja tillochmed Konungens utnämningsrätt af vissa ledamöter. Det första är sannt. Det sednare deremot fullkomligt ogrundadt. Såsom utgifvare af Jönköpingsbladet har Tit. Sandvall väl på sin tid förordat 1840 års representationsförslag, men aldrig kommittens; han förordade 1840 års förslag just emedan han på sitt vis är moderat och ville antaga hvad som dd var möjligt att ernå; men alldeles icke derför, att han ansåg detta förslag fullt rättvist, eller sådant det borde vara. Sedermera har likväl, efter hvad herr Dalman säkert erinrar sig, händelser timat, som göra, att man med skäl kan ha anspråk på en representationsreform, genom hvilken folkets rättigheter i ännu högre grad erkännas. Vi hade icke väntat af Herr Dalman, som personligen känner utgifvaren af Handelstidningen, att han skulle vilja hänföra honom till dem, som drifva outförbara eller utopiska läror; men häraf ser man, huru partiåsigter kunna verka äfven på sådane, om hvilka det blifvit ett ordspråk, att de representera sjelfva Lårligheten. v —— —L— — —