gäller i synnerhet mjölet; det lilla, som återstår häraf, skall gömmas för de sjukes räkning. Vi komma att lefva af jagten. I går hemkommo våra jägare endast med ett rådjur och några harar; men vaktlar hafva vi i mängd. Lacosse och bäfverjägaren hafva erbjudit sig att resa till Suttersfort, för att anskaffa ett nytt förråd af lifsmedel. D. I:ste September. Vi hafva börjat ventilera den fråga, huruvida det vore klokt att behålla qvar hos oss det guld, som vi redan samlat, då vi hvarje ögonblick äro utsatte för anfall af Indianerna, som, hitlockade af våra rikedomar, säkerligen icke skulle lägga fingrarne emellan, utan skalpera oss allesamman. Ett rykte har utbredt sig bland stammarne, att man för den gula, af blekansigtena så ifrigt eftersträfvade sanden kunde få icke blott glassaker, knappar och tyger, utan äfven gevär, krut, kulor och slutligen det af de olycklige Indianerna så högt eftersträfvade eldsvattnet! Några äro af den mening, att vi böra behålla guldet hos oss, så länge vi äro här, men Bradley och don Ludvig äro af motsatt åsigt; de hafva erbjudit sig att sjelfva föra våra skatter till San Francisco, ja tillochmed till Monterey och der deponera dem hos någon köpman. Jag tycker icke om den häftighet, hvarmed de försvara sitt förslag. Skatten är stor nog att förleda hvem som helst att försvinna med den; dessutom skulle det vara vådligt att afsända den utan stark eskort. I dag hafva vi börjat lefva på half kost; våra matvaror äro snart förtärda.