Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1849, sida 1

Ungefär vid samma tid hade han tillfälle att ådagalägga prof på fastheten af sin karakter och sina grundsatser. Municipalitetet (magistraten) i Algier hade nemligen infunnit sig hos honom och yttrat den åstundan, att icke längre behöfva ställa sig de i afseende på dess myndighet speciellt meddelade föreskrifter till efterrättelse, utan i stället få antaga de i Frankrike gällande allmänna lagar och författningar. I anledning häraf höll generalen för medlemmarne af nyssbem. auktoritet en ganska skarp föreläsning, i hvilken han bland annat yttrade: ,Den kraft, som består derutinnan, att, i stöd ,af den stora massans opinion, handla pligtvidrigt, sär en kraft, som jag förkastar. Man styr icke vett land med bara prat, utan enligt gifna föreskrifter. Det gifves ingen skrifven lag så usel, att den icke är bättre, än laglösheten., En man med så fasta, bepröfvade grundsatser kunde naturligtvis icke vid valen till medlemmar af nationalförsamlingen varda förbigången. Vald på på en gång i Lotoch Seinedepartementet, bestämde sig Cavaignae för det förstnämnda, från hvilket hans samilj härstammade. Kandidaturen i Algierien hade Cavaignac afböjt. Till svar på de uppmaningar, han i afseende på densamma erhöll af valmännen, yttrade han, att hans ställning icke tillät honom att söka erhålla deras röster, samt att koloniens eget interesse kräfde, att dess innebyggare till sina ombud icke valde personer, som derstädes beklädde några embeten. Ett dekret, utfärdadt af provisoriska regeringen d. 28:de Februari 1848, utnämnde honom till, divisionsgeneral; ett sednare dekret af den 20:de Mars s. år öfverlemnade åt honom krigsminister-portföljen, hvilken han dock icke antog, emedan man vägrade honom att i Paris sammandraga en betydande krigsstyrka. Ett tredje dekret af d. 29:de April kallade honom till Paris, dit han anhållit om att få begifva sig, för att deltaga i nationalförsamlingens förhandlingar. Han tog farväl af Algieriens civila befolkning genom ett manifest, i hvilket han framställde de förhållningsreglor, enligt hvilka kolonien för framtiden borde förvaltas. Den 12:te Maj afreste han från Algier och anlände icke till Paris förr, än attentatet af den 15:de Maj redan hade egt rum Verkställande maktens kommitt skyndade då att åt honom öfverlemna den förtroendepost, till hvilken han redan förut blifvit af den provisoriska regeringen kallad och som nu genom sjelfva omständigheternas kraf syntes vara honom förbehållen: den utnämnde honom genom ett beslut af d 17:de Maj till krigsminister. De den 15:de Ma timade, beklagansvärda tilldragelserna hade tydligt och klart ådagalagt nödvändigheten af at koncentrera stridskrafterna och lägga makten öfver desamma i en hand. Rationalförsamlingen president anförtrodde fördenskull åt Cavaigna befälet öfver alla de trupper, som voro bestämde till nationalförsamlingens beskydd. (Fortsättes.)