Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1849, sida 1

15 I ITVN. ds Gumperts DOKLÅdå. L IEeEl På HALL DIUEIIR 333 —— Abdallah, som i den Marockanska ödemarken hade predikat det heliga kriget samt nu uppmanade generalen att öfvergå till islamismen och erkänna honom för sin öfverherre. Denna uppmaning besvarade Cavaignac sålunda, att han i Mars 1846 anföll den besynnerlige predikanten och sprängde hela hans med mycken möda hopsamlade krigsstyrka. — År 1847 opererade Cavaignac med mycken energi och framgång mot de arabiska öckenstammar, som oroade sydöstra delen af distriktet Oran. Krigsmödorna och de militäriska operationerna hindrade honom dock på intet sätt att egna sig. åt de administrativa bestyren. Boskapsskatten (zekkat) ingick med största ordentlighet från alla delar af hans militärdistrikt, af hvars innebyggare han erhöll den hedrande benämningen: iden rättvise sultanen., Efter sin brors död ingick Cavaignae flersaldiga gånger till ministeren med ansökningar om permission, hvilka dock i följd af oroligheterna bland Kabylerne icke kunde bifallas. Först i September 1847 blef det honom förunnadt att återse sin mor, som ända sedan sin äldste sons död hade lefvat alldeles ensam, men dock i en sin frände, markis de Foissy, funnit ett stöd. Vid årets slut återvände Cavaignac till Afrika, der han inträffade vid den tidpunkt, då Abd-el-Kader öfverlemnade sig åt Fransmännen. I Lamoricidres ställe utsedd till högste befälhafvare i provinsen Oran, beklädde han denna post tills ett af den provisoriska regeringen under d. 24:de Februari 1848 utfärdadt dekret utnämnde honom till generalguvernör i Algierien. Såsom sådan inträffade han den 10:de Mars s. å. i Algier, till hvars befolkning han utfärdade en proklamation, i hvilken det på ett ställe heter: vMina tänkesätt äro rättframma; mina afsigter rena. Hvad jag anvser för godt vill jag säga eder; hvad jag finner vara dåligt skall i mig icke finna något stöd. Folket allena är suveränt; det allena tillkommer makten; dess befallningar måste man lyda, voch att efterkomma dem är på en gång ljuft och ,ärofullt. Bereden eder i lugn och under mogen öfverläggning, att en gång svara på min kallelse, ..... ,J, liksom jag, hafven erfarit, att minnet ,af min äldre hädangångne broder lefver bland de ,store medborgare, som utsett mig till eder styvresman. Derigenom, att deras val fallit på mig, hafva de velat gifva tillkänna, att styrelsen öf, ver denna koloni skall fotas på grundsatser, som ,äro republiken värdige. I sin proklamation till befolkningen i Oran vidrörde han äfven sin brors minne. Detta minne sväfvade ständigt för honom. Det beledsagade honom i lägret, under fältlifvets alla besvärligheter och mödor. Tillochmed då, när han intagit den högsta plats, samfundet kunde gifva honom, vek det icke från hans sida: det var vördnaden för det, som afhöll honom ifrån, att ibland de journaler, hvilkas utgifvande efter d. 25:te Juni 1848 tills vidare inställdes, ej inbegripa den af hans bror grundlagda tidningen ,Reforme., — Genom min utnämning,, heter det i nyssbem. proklamation, ,,har regeringen i nationens namn velat hedra minnet af en dygdig medborgare, en frihetens mar,tyr.....J skolen alltid finna mig sådan, som många af eder lärt känna mig; jag är icke Äfrämmande för eder. Hvad beträffar eder sjelf, ve, så låta sig edra åligganden beteckna med ett venda ord: lydnad, — lydnad, icke för en enda menniskas vilja, utan för krigslagen, sådan som , nationen stiftat och fastställt densamma., En af hans första göromål såsom generalguvernör var att sammankalla de förnämsta officerare af alla vapen, jemte chefen för marinen, för att med dem rådpläga om de mått och steg, som voro att. vidtaga i fråga om kustförsvaret. I kraft af ett dekret, som förtjenar att lofordas på samma gång som det ådagaligger de frisinnade tänkesätt, Cavaignac hyste, förklarade han utöfningen af advokatyrket i Algirien vara fri och lossade de bojor, i hvilka godtycket förut hållit den algieriska pressen fjettrad. Tillika gaf han i Algierien tillämpning åt det af den provisoriska regeringen utfärdade påbud, som i vissa bestämtild