Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1849, sida 1

I Fontor, dels a utäaeClhungsstaueCUå wUU Godofroy Cavaignac, född i Paris år 1801, studerade juridik och absolverade med heder sin kurs i denna vetenskap. Såsom en med stora kunskaper och godt hufvud utrustad ung man haI de han mycket lätt kunnat för sig öppna en sorgfri och lugn vädjobana; men de politiska åsigter, i hvilka han ända sedan barndomen uppvuxit och som blifvit hans andra natur, kastade honom snart in i de heta partistriderna. I 1830 års revolution tog han med vapen i hand en den mest verksamma del; i synnerhet utmärkte han sig vidintagandet af det s. k. stadshuset och de strider, som i närheten deraf föreföllo. Sedan Orleanska dynastien kommit på thronen var han en bland de förste, som uppträdde mot den nya regeringen. Han stod då såsom kapten vid andra legionen af parisiska nationalgardets artilleri, hvilken i December månad 1830, i följd af sin under den beryktade ministerprocessen ådagalagda revolutionära sinnesstämning, blef af regeringen upplöst. Såsom medlem och ordförande i det republikanska sällskapet Folkvännerne (Amis du peuple) blef han af regeringen anklagad för högförräderi. Ställd inför assisdomstolens skrank förklarade han sig helt öppet vara republikan och hysa den fasta öfvertygelse, att en sann frihet aldrig kunde ega bestånd under ett monarkiskt, utan endast och allenast under ett republikanskt styrelsesätt. Det tal, som han då höll inför domstolen, betecknar både hans personlighet och hans tänkesätt. Vi utdraga derur följande: Min far var en af de nationalkonventets medlemmar, som dristigt inför hela det då seger,rika Europas ögon vågade proklamera republiken. Dessa sina politiska åsigter försvarade vhan sedermera med vapen i hand, och derföre , måste han efter en tolfårig proskription dö i ,landsflykt. Jag är hans son och en arfvinge af I , hans öfvertygelse. Genom studier och eftertanka har den naturliga impuls, som mina politiska åsigter genom min uppfostran erhöllo, fått en ökad kraft, och då nu tillfälle erbjudes mig att vuttala ett ord, för hvilket så många andra studysa tillbaka, så förklarar jag härmed högtidlirgen, att jag af själ och hjerta är republikan. Jag har sorgfälligt och noga öfvervägt allt invnan mina åsigter hos mig antogo öfvertygelsens nvisshet. Jag har icke åtnöjt mig med att lära , känna, det den republikanska styrelseformen är ,af alla den fullkomligaste; nej, jag har genom, forskat historien, jag har på en gång mönystrat det förflutna, det nuvarande och det tillvkommande, för att utröna, huruvida den republikanska styrelseformen vore användbar för Europa, och jag har funnit, att den icke blott vär användbar, utan nödvändig, och att allt vsträfvar mot ernäendet af detta mål — tilldrargelserna, själarne, sjelfva tingen. Klart som rdagen ligger det för min blick, att den rörel-vse, som nu föregår i verlden, oundvikligt måyste föra till republik. ..... Ständigt håller man republikanerne den första revolutionens vskråckbilder för ögonen. Vi veta dock alla ganska väl, att denna s. k. skräckregering börrjade med invasionen och slutade. med Frankrikes befrielse och förstoring. Förnuftigt folk vuppsöka i historien blott resultaterna; att hålla sig vid småsaker öfverlemna de gerna åt dem, som icke hafva annat eller bättre att gövra. Må man fritt skrika mot nationalkonventet så mycket man behagar; säkert och obestridligt rär dock, att det var det, som räddade friheten, segerrikt bekämpade tyranniet och utbredde sirna storartade politiska ider kring Europa, äfvvensom att det af alla de regeringar, som under loppet af 36 år efterträdt hvarandra, var den enda, som på en gång segerrik och frivilligt nedlade sin makt. Jag är derföre stolt öfver rFatt vara son till en ledamot af detta konvent. Som man ser, var Godefroy Cavaignac en republikan af äkta skrot och korn, en radikal vaf prima qvalitet, såsom det i köpmansstil heter; icke en vindflöjel, som den ena dagen var svart, den andra hvit, den tredje grå, den fjerde röd, 0. s. v., allt efter som solen stod och skuggorna