Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1849, sida 1

A3 — under hela måltiden. När denna ändtligen är slut, vill den unge mannen med otaliga tacksägelser och välsignelser ånyo taga farväl af priorn; men denne ber honom vänta ett enda ögonblick, skyndar beställsamt ut och kommer inom kort tillbaka med en penningerulle i ena handen: ,Haf den godheten, ber han, ,att se efter, om icke i denna rulle befinnas 50 scudi., — Men hvad skall jag med dem?, — Åh, min käraste broder, vårt kloster är visserligen fattigt; men mycket välgörande emot så fromma män, som ni är. Var för den skull god och räkna efter samt ge mig ett qvitto på penningarnel, Ändtligen slipper den unge mannen lös och ilar genast till kardinalen, för att hembära denne sin gärd af erkänsla och tacksamhet. Påklädde han er sjelf den presterliga skruden?, frågade kardinalen. Ja ers eminens. — -Låg han under hela den tid, messan varade, på knä?, — ,Ja ers eminens., — -Gaf han er frukost? — ,Ja ers eminens; tusen tacksägelser! — , Tillställde han er äfven 50 scudi?, — -Ja ers eminens; oändliga tacksägelser!, — -Godt! Det skall gläda den helige fadren att höra, hvilken from och lydig prior han har. FarvällEn annan historia förtäljes om en man, som erhållit privilegium på ett talgsmälteri och, för att få behålla privilegiet, måst till Lambruschini utbetala 4000 scudi, äfvensom 4000 d:o till en annan person. Påfven, som fått nys härom, lät fabrikanten komma upp till sig, befallte honom att till den allmänna skattkammaren inbetala nämnde 8000 scudi och tillade: Såsom Kristi ståthållare meddelar jag er på förhand syndernas förlåtelse, i händelse ni nu icke skulle finna för godt att uppfylla ert med Lambruschini och den andra gunstige herrn ingångna kontrakt.,