Beatrix, Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. (Fri öfversättning.) Corts. från N:o 44.) I äaktenskaps-kontraktet hade grefven tillerkänt henne en hemgift af hundratusen franes, och dessutom anslagit åt henne, i händelse att hon skulle öfverlefva honom, nyttjanderätten till all hans förmögenhet. I slottet hade han med fulla händer utbredt öfverflödets rikedom och prakt. Parfondval var en galant man, som visste att visa sig frikostig vid tid och tillfälle. Amelie kunde icke annat än att från början egna honom en känsla af tacksamhet. Det var icke heller utan ett visst nöje hon hörde sin gamle far, som alltid varit dåraktigt kär i äreställen och titlar, tala om sin mågs och dotters betjening, egendo; mar och equipager. Hvad skulle emedlertid ej hon velat gifva för att få återvända till sin lilla kammare, fri som fågeln i skogen, lefvande af solsken och vackert väder! Några dagar efter sitt bröllop bad hon grefven, att han ville vara god och tilläta henne att få använda en del af den hemgift, hvarför hon hade honom att tacka, till återuppbyggande af hennes faders lilla slott. M. Parfondval erbjöd sig då att återställa det gamla boningshuset på egen bekostnad; men då han märkte att hans