Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1849, sida 3

hufrudstol af 1, 802, 722,399 dollars, men genom tillägg af athe mineral landsv skulle de, sålde endast efter 25 cent per acre, hafva ett värde af 36035 mill. dollars. Vid utskrifningsmötet i Flensburg för slesvigholsteinska flottans räkning, egde ett uppträde rum, som tillräckligt ådagalägger befolkningens tänkesätt. Huset, der utskrifningen försiggick, var besatt med soldater, emedan man icke litade på sjöfolket. Matroserna sjöngo i full korus den tappre landtsoldat och ropade lefve för Fredrik VII. Några fordrade att blifva lösta från den ed, de svurit danske kungen, innan de ville tjenstgöra vid tyska marinen. Detta kunde man naturligtvis icke, och de fleste gingo derför fria. En af sjömännen, Jens Andersson, tilltalade mönsterherrarne med ett så djertt danskt resonnemang, att man befallde soldaterna arrestera honom. Matroserna togo hans parti, öfvermannade soldaterna, oaktadt dessa fällde bajonett, och frigjorde Jens, under mängdens hånande hurrarop. Borgmästaren sjelf i egen hög person kom, jemte en patrull, till soldaternas hjelp, men de emottogos med en så väl rigtad salva af färsk sill, som en köpman för detta ändamål uppoffrat, att de i oordning drogo sig tillbaka. Kort derefter inkom ett fartyg i hamnen under tysk flagg; men ropet: ned med röfvarefaggen! tvang skepparen att stryka den. En mängd matroser hafva begifvit sig öfver till Als. Den nordamerikanske ingeniören Brown, som företog sig den långa resan från Amerika till Frankfurt, för att tillbjuda den tyska marinsendet gagneliga uppfinningar, hvaribland en i samma väg som den bekanta grekiska elden, har högst missnöjd och med oförrättadt ärendr rest ifrån Frankfurt. (Hvad hade min son på galejan att göra?) Sedan kommissionen under flera veckors tid uppehållit honom med prat, gaf den homom slutligen rent af afsked på grått papper. Han lär nu hafva begifvit sig till Paris, för att försöka sin lycka hos franska regeringen.