Götheborg, som benämnes Majorna, hvilka redan (det vill säga vid reglementets stadfästelse) vunnit inträde i verket, skulle ovilkorligen vara berättigade att för nybyggnader, förändringar eller förbättringar äfven vinna inträde i verket. Det bör således ej förundra någon, att man äfven i Majorna trott detsamma. Inom nämnde trakt äro en stor del byggnader försäkrade i landtfonden och med stöd af nämnde hafva många husegare derstädes nedlagt betydliga kostnader på sina hus, i hopp att äfven för desse vinna inträde, så mycket mera, som tvenne kungliga kungörelser, den ena af den 19:de Aug. 1844 och den andra af den 4:de Nov. 1846 ordagrant upptaga och till sin kraft och verkan förnya oftanämnda S:s innehåll. Men oaktadt allt detta, hafva bemälte husegare efter förrättade, noggranna besigtningar och derpå grundade ansökningar, af direktionen för brandförsäkrings-verket för byggnader å landet blifvit på ett högst omotiveradt och emot reglementet stridande sätt förvägrade att i verket vinna inträde. Följden af detta, i flera år fortsatta nekande har blifvit, att somliga måst vända sig till utländska bolag, andra till städernas fond, och några hafva låtit sina påbyggnader stå oförsäkrade. Icke nog härmed, hafva nämnda delegares lagliga rätt äfven i ett annat afseende blifvit, förnärmad, hvilket af det följande skall visas. För några år sedan sände Carl Johans församling ett par personer till Stockholm för att utverka tillåtelse för samhället att få ingå i städernas bolag för nya byggnader, som eji landtfonden varit försäkrade, hvilket ändamål äfven ernåddes. Tillfölje af den erhållna tillåtelsen, har direktionen för landtfonden hänvisat samma bolags delägare i Majorna att för nybyggnader och förbättringar m. m. söka inträde i städernas fond, ehuru de efter reglementet egde rätt att qvarstå, och detta (märkom väl!) med det vilkor, att delegarne efterskänka hela sitt inbetalta premiebelopp och deraf följande ersättnings-anspråk samt ånyo, äfven för det i landtfonden försäkrade, betala afgift i städernas fond. Af lätt förklarliga skäl har man varit särdeles omhugsam att på detta sätt blifva sina förbindelser qvitt, och flera delegare hafva äfven underkastat sig detta temligen hårda vilkor, hellre än att låta sina hus stå oförsäkrade. På det att denna länge fortsatta, godtyckliga behandling, hvilken med direktionens protokollsutdrag och husegarnes intyg kan bestyrkas, måtte blifva bekant för de öfrige i riket varande delegarne i den oftanämnde fonden och äfven möjligen blifva föremål för en kommande bolagsstämmas öfverläggningar; har insändaren ej dragit i betänkande att afslöja ett förhållande, som allt förlänge opåtaldt fått passera. Till vinnande af en större offentlighet anhåller insändaren att äfven Red. af Aftonbladet benäget ville intaga hvad här ofvan blifvit anfördt. Slutligen kan insändaren ej underlåta att anmärka, det direktionens obenägenhet mot de i Majorna boende delegarne är så mycket mer opåkallad, som nämnde samhälle, numera Carl Johans församling, på allt sätt sökt att fullkomna sine eldsläcknings-anstalter och vidtager tid efter annan nödige åtgärder till säkerhetens och ordningens vidmakthållande och förbättrande, hvadan ingen giltig anledning förefinnes till denna mot nämnde samhälle visade stjufmoderliga behand— ling. De af insändaren åberopade protokolls-utdrag hafva blifvit Red. förelagde och befunnits vara till alla delar öfverensstämmande med det af honom framställda förhållande. Red. har äfven sinsemellan jemfört de af ins. citerade lagrum och funnit dem innehålla fullgiltiga och ovedersägliga bevis till styrko för de af ins. gjorda anmärkningar. För sin del kan Red. sålunda icke finna annat, än att direktionen öfver allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet handlat i rak strid ej blott mot reglementet, utan äfven emot sednare, med det sammanhang egande författningar. Vi rekommendera fördenskull hos vederbörande ofvanstående insända artikel till den synnerliga uppmärksamhet, som den förtjenar. Inrikes nyheter. Götheborg. Uppå direktionens för Götheborgs Sjöassurans