Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1849, sida 1

2 AIIL, CEIILI IIICA IIOHOMm ÖlIVCrenskommas Kan. NE mankomst, vid hvilken hela vårt guldförråd vägdes, då det befanns utgöra 27 skålp. och 8 uns, eller värderadt i penningar, 9,200 dollars (förvärfvade af 6 personer inom kortare tid, än 20 dagar). Bradley gaf oss skriftligt intyg, att han emottagit guldet, och förpligtade sig att förskaffa ett dylikt af kapten Sutter. Vär skatt inpackades nu i en liten kappsäck, som lades på ryggen af vår bästa häst, hvilken Bradley sjelf skulle föra vid tygeln. Han beväpnade sig med ett gevär och pistoler, och på eftermiddagen tågade han bort i öfverstens sällskap. Onsdagen den II:te Juni. Sent på Lördagsaftonen fingo vi våra vaggor färdiga; vi uppsköto derför arbetet till Måndags morgon. Jag begagnade Söndagen till att aflägga besök hos mina grannar, bland hvilka jag fann många angripna af feber, hvilket för öfrigt ingalunda förundrade mig. De dåliga matvarorna och den omständighet, att man tillochmed under de varmaste timmarne af dagen är utsatt för solens strålar, måste, jemte den fuktiga nattluften, nödvändigt alstra farliga sjukdomar. I Måndags började vi arbeta, gräfva, ifylla vaggorna och sätta dessa i rörelse. Afkastningen har varit ganska betydlig: 9 uns med den ena af machinerna och 7.5 med den andra (tillsammans omkring 230 dollars). Bradley har kommit tillbaka, sedan han nu ordnat allt efter vår önskan På aftonen kom en man in i vårt tält och frågade oss, om vi icke hade medikamenter att sälja. Jag svarade honom, att jag var läkare, och gjorde honom frågor, med afseende på hans sjukdom. Han hade feber; jag gaf honom kina, rådde honom att vara försigtig och anbefallde honom att för någon tid intaga sängen. Icke destomindre såg jag mannen dagen derefter arbeta så ifrigt som någon annan, under de mellanstunder, på hvilka febern lemnade honom i fred. Det blef snart bekant, att en läkare fanns i lägret, och nu anlitades jag från alla håll, ty antalet af de sjuka är mycket stort. Jag får i allmänhet ett uns guld för hvarje besök. Detta är en mycket fördelaktigare och långt mindre tröttande sysselsättning, än vaggan. Olyckan är, att dessa menniskor icke endast behöfva råd, utan äfven medikamenter, men jag kan icke gifva dem något af det obetydliga förråd, som är för mitt sällskaps räkning. Jag måste lemna mina patienter, hvarje gång det blir nödvändigt för dem att begagna medicin. Den qväfvande hettan fortfar. Bland dem, som arbeta. vid flodstranden och mest äro utsatta för solen, hafva flera dukat under af ansträngningar. Rödsot, som alstras af de dåliga näringsmedlen, börjar äfven skörda offer. Vår ställning är icke den behagligaste. Lördagen d. 15:de Juli. Vi hafva tagit några Indianer i vår tjenst; de arbeta för vår räkning i bergsskrefvorna. De äro Ormindianer, mycket fattiga, och synas nästan halfdöda af hunger. Vi betala dem med lifsmedel och pisco. De sjukes antal fortfar att stiga; Lacosse har legat 2 dagar i feber; jag hoppas dock, att han nu är på bättringsvägen; klimatet är icke osundt; det är det öfverdrifna arbetet, den dåliga födan och fältlifvet, som förorsaka sjukdomarne. Fråga har varit å bane, om vi icke borde tränga djupare in i landet och närma oss bergen, der det påstås, att guldet skall finnas i ännu större mängd än här. I går afreste ett stort sällskap till Bäfverfloden, en af Sacramentos bifloder; den flyter omkring 50 (eng.) mil norr om den ort, der vi för närvarande befinna oss. Mdndagen den 24:de Juli. Vi hafva nu beslutat att tåga till Bäfverfloden. Under förflutna veckan arbetade vi af alla krafter, men ledo också grufligt af hettan. Enhvar af oss går med en eller annan sjukdom; en känner feber i kroppen, en annan har ondt i ryggen, en tredje i hufvudet. Dock är vårt helsotillstånd bättre, än de fleste andres. Webers-Creek är lika öfverbefolkadt, som Lower-Mines voro, då vi lemnade dem, och stora rikedomar äro samlade i bergs