Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1849, sida 1

som gosse i skolan lärt sig något af trädgårdsskötseln, få råd att skaffa sig trädplantor och frön och hafva tid att vårda dem? Frågan är lätt att besvara. Det må ske med ett exempel. Vi kände en gång en yngling, som hade en oöfvervinnelig håg åt detta hållet; men hans relationer voro ej stora, hans tillgångar knappa och hans tid ännu knappare. Nå, huru bar han sig åt för att få sig en icke obetydlig samling lefvande växter? Utan någon kostnad fick han från de närbelägna herregodsen af dervarande öfverloppsförråder några frön, några rötter från hvarje, och af sina besparingar gjorde han obetydliga inköp hvarje år, men det inköpta var om några år, tillsammanslaget, af icke obetydligt värde, desto mer som det årligen växte till sig. Och tiden, hvarifrån fick han den? jo han gjorde den kloka beräkningen, att under den vackra årstiden, då han behöfde egna omvårdnad åt sin lilla anläggning, mådde både kropp och själ bättre af att göra otta och göra en vana deraf, än att framsofva de vackra tidiga våroch sommar-morgnarna. — Nu, sedan svenska trädgårdsföreningen frikostigt sprider omkring sig sina skatter af frön och växtrötter, är svårigheten ännu mindre att komma i åtnjutande af dessa välgerningar. Kan man ej förebrå oss att härvid hafva alltför mycket öfverdrifvit — vi tro sjelfve att vi ej göre det alls, — så måtte kommunerna och hvarje mer eller mindre inflytelserik enskild med alla krafter arbeta på att iolkskolorna äfven måtte bland allmogen sprida sinne och håg för trädgårdsodling.