Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1849, sida 1

II kontor, dels å utdelningsställena och Om man hyllar den tanken, att reformsällskaperna, sådana dei fjol våras organiserades och sammankommo, egentligen blott hade till ändamål, att till regeringen ingå med petitioner om proposition från konungens sida till svenska representationssättets förbättring, jemte bifogande af sällskapernes generella tankar (eller s. k. program) i ämnet; så uppfylldes detta ändamål när petitionerna blifvit ingifna, således redan före midsommaren 1848. Sällskaperna, såsom sådana sällskaper, hade då alltifrån den tiden ingenting vidare att göra. Om vi ej missminna oss, har en ledamot, grefve David Frölich, yttrat denna tanke. Skulle Stockholms ref. sällsk:s bestyrelses ledare hafva omfattat samma tanke såsom sin öfvertygelse? Med antagandet af detta tertium till förklaringsgrund, har bestyrelsen uppfört sig konseqvent, och man kan då äfven begripa dess handlingssätt, att dels under långvariga mellanskof icke sammankalla sällskapet, dels afslå och paralysera alla försök, som af enskilda medlemmar blifvit gjorda att sätta lif och rörlighet i sällskapets göromål. Men ett återstår likväl, äfven med detta antagande: hvarföre proponerade ej bestyrelsen sällskapet att åtskiljas och rent af upphöra redan i midsommars? Om detta skett, så hade sällskapet, likasom bestyrelsen, slutat med heder; och antingen skulle då sedan den tiden icke i Stockholm något reformsällskap hafva funnits till, hvarom man, såsom nu, kunde säga att det är dåligt; eller ock skulle ett alldeles nytt sällskap, d. v. s. ett sällskap med nytt ändamål, ny bestämmelse, hafva bildat sig. Intetdera af dessa begge alternativer har ännu vidtagits, och deruti ligger det tadelvärda. Men hvad som icke skett, kan ännu ske. Bland landsortens reformsällskaper har också på sina ställen mycken ljumhet visat sig, ehuru man emellertid får erkänna, att några af dem ådagalagt berömlig energi. Men hvad har varit orsaken till de öfriges svaghet? Ingenting annat, än att de sett upp, till Stockholmska reformsällskapet såsom en medelpunkt för verksamheten, och när denna uteblifvit, de sjelfve varit lame. Detta kan också hjelpas. Huru? Örebro-sällskapet har redan visat en väg, som utan tvifvel är god. Men man bör taga ut steget längre. Sällskaperna böra allmänt sammankomma och besluta öfver den fråga, huruvida de såsom reformsällskaper böra åtnöjas med det i fjol tagna steget att petitionera ett förslag från regeringens hand. Besvaras detta med ja, så böra de upplösa sig, sluta, och ej hålla på med onödigheter vidare, då deras ändamål redan längesedan är uppfyldt. Men besvaras det med nej, så skola de bilda sig till komplett nya sällskaper och inbjuda allmänheten till association för ett nytt ändamål. Hvilket ändamål? Att uppgöra ett nytt representations-förslag, på så fullt liberala grunder, som man anser rätt och önskeligt vara, både i anseende. till valrätt, valsätt, kammare och arbetsordning. Härvid slås ett stort allarm från hela den grå sidan, som ropar: men min Gud! här finnas de, som hylla det Kongl. representations-förslaget, vilja se det antaget, och hoppas derpå. Huru kan man då stifta sällskaper, hvilka till förut fattadt ändamål och en på förhand antagen sats skulle hafva att uppgöra ett nytt, liberalt, icke grått representationsförslag? Svar: det skall man just derföre, att hvar och en har att sköta sitt. De grå, och alla de, som vilja se det Kongl. förslaget genomdrifvet, må stifta sina sällskaper och i dem med sig associera alla, som de på öfvertygelsens väg förmå till antagande af det grå livret. Ingen skall hindra dem deruti. Men alldeles med samma rätt och på samma sätt, skola alla de, som inse angelägenheten af ett nytt, i grunden liberalt, från bedrägligt sken