Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1849, sida 1

— Efter allt utseende, sade Maurice, har jag här ett ställe i sigte, der man icke väntar oss. Deraf kunde vi nästan också få en ytterligare anledning att begifva oss dit. — Må göra då! sade Beatrix beslutsamt. Låt oss gå dit. Vår roman bör väl fortsättas med allt sitt bizarreri, alla sina besynnerlighetar; vår sentimentala resa skall väl få tillsats af ännu flera kapitel. Ja, hvem vet? En egen och besynnerlig episod väntar oss kanske der. Hvem vet, om vi ej skola oförmodadt få fatt uti någon mystere, någon hemlighetsfull omständighet här i departementet Seine-et-Oise! . — Medan man talade så, gingo Maurice och Beatrix med afmätta steg mot slottsporten. — Ah! Maurice, utbrast Beatrix, Hvad ni är för en rädd och betänksam menniska! Jag tror, ni har ännu ej beslutat er? — Jag gör mig den frågan, hvad figur vi här skola göra. — En vacker figur, hoppas jag. — Men, säg mig ett ord: skall jag för det hederliga folket här i slottet presentera er som min syster, hustru eller älskarinna? — Jag önskar endast undvika, att ni på något sätt förnedras. — Förnedras! Förnedring? Ha! Ni kan då komma ihåg, att det ej finns några andra förnedrade, än qvinnor som äro utan hjerta. — Jag