skulle ej en egendom, redligt förvärfvad och väl använd till mitt och mina likars bästa, som egentligen endast är ett, verkligen tillhöra mig? Skulle någon ega rättighet att fråntaga mig den och blir ej hvar och en som också blott skulle vilja försöka det, sjelf en tjuf, en röfvare? ja, om egendom t. o. m. skulle vara orättmätigt förvärfvad, och origtigt, det vill säga, blott till egen nytta, användas, så kan derföre ingen ega rättighet att våldsamt beröfva mig den; ty ej må man tro, att det går an att kurera ett ondt med hälften vurre, och det vore det tvifvelsutan att sjelf blifva tjuf, för att bestraffa den, som man anser för sådan. Egendom på sådant sätt tillskansad kan också ej annat än medföra förbannelse, gå som den kommit, och sålunda liksom hvarje annan onaturlig fördelning af egendomen medföra större förvirring än reda, större ojemnhet än jemnhet i egandet. Nej, låtom allt ordna sig sjelft på naturligt sätt, då uppstår otvifvelaktigt den säkraste, den bästa jemnvigt, som, om den också någon gång synes störd, likt hafvet under stormen, dock snart återtar sin niveau, endast den får vara i fred. Befriom blott förvärfvandet från alla onaturliga band och hvar och en skall nog sjelf uttaga sin rätt ur det allmänna godset, förvalta det efter bästa insigt, uppmuntras af framgången, varnas af motgången och bära frukterna af sitt eget handlingssätt. Vi se sålunda huru gemensamheten och egendomens fördelning enligt kommunisternas läror ej hålla stånd, hvarken inför sunda förnuftet eller de gudomliga lagarne, som äro det högsta förnuft, oaktadt de tyckas vara byggde derpå; men skälet är att tillämpningen är falsk; ty dessa lagar bli alltid sanna, och den som bryter deremot, mot kärleken till Gud och likar, får förr eller sednare skörda de bittra frukterna deraf. Lika litet går det an att med våld söka rätta hvad våldet förbrutit, samhället skulle derigenom ju blott återfalla under näfvens i stället för under hjertats rätt. Nej det enda sätt att afhjelpa det onda är, att genom tankar, ord och gerningar, söka ingjuta den sanna kristna kärleken i hjertat, det sanna kristna ljuset i hufvudet. Då skall så småningom hvar och en inse, att man bäst visar sin kärlek till Gud, allas vår Fader, genom kärlek till våra likar, våra syskon; att man bäst sörjer för sig, då man sörjer för dem, och sålunda skall den sanna kommunismen, den sanha gemensamheten i allt uppstå. Låtom oss sålunda visa att vi äro rätta kommunister, så skola vi bäst lära andra att följa oss efter. Sedan nu dessa kommunisternas hufvudsatser om egendomens gemensamhet äro framställda i XERXES H TT O: 60