dagordning, hvarigenom den ifrågavarande motionen skulle fullkomligt afslagits. Deremot föreslog herr Perråe (medarbetare i Sicle, och som hittills räknats ibland Odilon-Barrots anhängare, men nu uppträdde såsom hans motståndare) följande motiverade dagordning: ,Nationalförsamlingen förklarar, att det förefaller henne, som om ministerens förfaringssätt vore vådligt för republiken, samt går öfver till dagordningen., Under debatten satte Perrce häftigt åt ministeren, bland annat, i synnerhet för en nationalförsamlingen förnärmande bulletin, som skulle utgått från inrikesministern. Denne ville icke vidkännas faderskapet, utan gat ett nekande, ehuru något undvikande svar på Perr6es angrepp. OdilonBarrot utvecklade den satsen, att presidentens ministrar icke, såsom den konstitutionelle konungens, behöfva hafva för sig majoriteten inom representationen, hufvudsakligast på den grund, att den förre icke, såsom den sednare, kan upplösa den lagstiftande församlingen och derigenom vädja till folket. Slutligen kom den enkla dagordningen under omröstning och förkastades med 409 röster emot 387. Den motiverade dagordningen kom icke i detta möte till omröstning, men det anförda votum innebar redan ett nederlag för ministeren. Nu uppstod den frågan, om denna skulle draga sig tillbaka eller icke. De, som besvarade denna fråga med nej, anförde bland annat exemplet af Norra Amerikas Förenta Stater, der det stundom händer, att, fastän ministeren befinner sig i minoriteten inom representationen, den likafullt stannar på sin post. Monitören meddelade, att ministrarne straxt efter voteringen haft en sammankomst i Elyse national och beslutat att icke afträda. Under söndagen den 4:de synas de moderate republikanerne, vid närmare eftersinnande, blifvit stämde mera försonligt. Redan i början af mötet d. 4:de föreslog general Oudinot följande motiverade dagordning: ,Nationalförsamlingen antager komitens konklusioner, och, i betraktande deraf, att den församlingen förnärmande bulletinen blifvit formligen desavouerad och tadlad af ministeren, går den öfver till dagordningen. Efter en mycket häftig och liflig debatt, antogs denna dagordning med 411 röster mot 359. Härigenom godtgjorde församlingen sitt votum af den 3:dje och gaf ministeren så till vida rätt, att förslaget om den parlamentariska undersökningen, för hvilket de radikale fordrat en tillämpning af loi durgence (pådrifningslagen), tills vidare sköts åt sidan, såsom mindre vigtigt. Under debatten hade inrikesministern Leon Faucher ett anförande, hvari han förklarade, att ministerens mening med beslutet att icke afträda efter församlingens votum af den 3:dje ingalunda varit att åsidosätta den tillbörliga aktningen för församlingen. Den hada blott velat beteckna, att, så länge presidenten hedrade den med sitt förtroende, ville den uppfylla de pligter han ålagt densamma. Efter att sedan ånyo hafva på det bestämdaste hafva förklarat sig vara oskyldig till hvad Perråe förevitat honom, uppdrog han den svartaste målning af klubbarna och deras samhällsvådliga förehafvanden, samt sökte slutligen att visa det verkligen en vidt utgrenad sammansvärjning existerat, hvars utbrott endast och allenast förekommits genom ministerens lämpliga och energiska åtgärder. Innan Oudinotska förslaget väcktes, skedde omval af församl:s vicepresidenter och sekreterare, hvilka val utföllo fullkomligt i oppositionell anda. Perr6e valdes till sekreterare i stället för Heckeren, en af Bugeauds vänner. Hela församlingens presidium, president, vice-presidenter och sekreterare, tillhör nu oppositionen. pmm