MN) t tttt t .iD5D medmenniskor. Och då det redan vore omöjligt att utan intrång på rättvisan, bibehålla ständig jemnvigt i egendomen medlemmarne emellan i samms falang; ty den skulle dagligen, ja, stundligen förändras, allt efter som hvar och en skötte det, som fallit på hans lott, så vore det naturligtvis ännu mera omöjligt att bibehålla denna jemnvigt de särskilda falangerna emellan. Olikheter måste således uppstå då, såsom nu, mellan särskilda samfund, om ej mellan särskilda menniskor, och dermed vore hela kommunismens grund upphäfven. Vi se sålunda huru omöjligt det är att åter upprätta den första kristna gemensamheten på dylika grunder, men derför är den i sig sjelf ej upphäfven; ty hvad Kristus lärt det blifver beståndande, och den grund han en gång laggt är orubblig. ÄÅlska din nästa som dig sjelf heter det, se der grunden för den äkta kristna kommunismen, den sanna menskliga gemensamheten, som låter utöfva sig i hvad samhällsform som helst, den må nu omsluta en större eller mindre krets, och det utan allt intrång på den enskildes rätt, på den naturliga sporre, försynen nedlaggt i menniskonaturen att förvärfva sig allt större oberoende. Der nämnde summa af all lag, af all kristendom, jemte det första budet i lagen: ,Du skall älska Gud öfver all ting, åtlydes, der sker detta förvärfvande ej på likars bekostnad, och om Gud välsignar det, så användes det till deras så väl som till eget bästa. Men detta är också vilkoret för hvarje förvärfvande, eljest blir det egennytta, som rakt strider mot allt hvad kristendom, hvad syskonkärlek menniskor emellan heter. Det är sålunda den förmögnes, den mäktiges ovilkorliga pligt att använda sin förmögenhet, sin makt, till sina medmenniskors, till det allmännas väl, och derigenom blir ju allt gemensamt, som det bör vara inom kristenheten, inom menskligheten, ja, detta användande af hvarje enskilds goda till allas väl blir då så mycket vackrare, som det är alldeles frivilligt och ej ålagdt genom någon yttre, utan endast genom kärlekens inre lag. Der denna deremot ej råder, der man blott samlar, för att samla, blott för att sjelf ega och hafva nog, der blir verkligen hvarje e gendom en stöld af det allmänna; ty hvad man sjelf förvärfvar beröfvar man sin like, utan att gifva honom något derför tillbaka. Se der åter en sanning, hvarpå kommunisterna bygga en rad af osanningar, i det de påstå, att vall egendom är stöld. Låt också vara att många af de största rikedomar af förfädren äro förvärfvade på ett origtigt sätt, ja, rent af röfvade, rå väl efö terkommande derför och böra de derföre våldsamt beröfvas sin rättmätigt ärfda egendom? Och STA RA