— Impertinent! — Sag mig, Beatrix, ämnar du stadna här. Hvad mig beträffar, har jag icke för sed att klifva upp på ett fotsteg, för att stadna qvar derpå. Afsigten med sotsteget är att stiga ännu högre; du tillåter mig derför taga plats på denna dyna. — Än om Prinsen är här då? — Äro då dina hästar ej betalda? — Hvad rör allt det der mig? Jag tror ni tager mig för en lagligen gift hustru? Är det för er endast, men icke för mig, som man uppfunnit gäldenärer? Maurice satte sig midtemot Beatrix. Alla niärstående grupper började genast hviska. — Hvar ämnar ni tillbringa er tid, min vän Maurice? — Madame! tillåt mig förneka denna titel, som gör mig så djupt förödmjukad. Jag vill aldrig vara vän till en qvinna. Hennes fiende, passar ännu..... — Ni är en man af snille..... — Och ni en qvinna med hjerta. Låtom oss förmäla dessa tvenne sköna ting tills i morgon. — Det blir för länge. I samma ögonblick hörde man det genljudande galoppet af en häst, som följde skogsbrynet utefter, utan att förskräckas: eller hejdas af buskar eller grenar. På denna häst satt en ung kaval