Beatrix. Roman från Konungadömets tid af Arsene Houssaye. s (Fri öfversättning.) (Forts. från N:o 37.) Maurice hade emellertid uppstigit på fotsteget. För att taga skadan igen, svarade Maurice i samma ton, uppträder våren med sin fågelsång och sina blommor förkroppsligad i din gestalt, du gudomliga.... Apropos, hur behagar ni heta i dag? — Jag vet just icke; som ni behagar. — Beatrix? är det så? — Som ni befaller. Men säg mig, Maurice, kan ni då icke alls tala till mig med tillbörlig respekt? Vore det då ur vägen att man finge anledning att säga: det syns att han talar med en qvinna af verld? — Madame! Jag stod och alldeles förglömde..... — Nå så betänk då, hur ni bär er åt? Ser ni icke, att nyfikna menniskor omgifva åkdonet? Hvad skulle man väl tänka om mig, derest man finge höra er tilltala mig på det sättet? — Madame! Edra hästar anbefalla respekt. — Och mina ögon? — Kärlek!