Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1849, sida 1

— 22 — -HCUAd UCI cirkel. Detta sällskaps syftemäl uppgafs vara att egentligen inom handtverksklassen väcka håg för kunskap och sedlighet; och, för att genom lärdomar och exempel verka derför, inbjödo stiftarne, utom nämnde klass, åtskillige lärde och I kunskapsrike män, att deltaga i sällskapet. Företaget vann stort bifall; i de fleste landsortsstäder följdes exemplet, och bildnings-cirklar stiftades med mer och mindre framgång enligt Stockholms bildnings-cirkels mönster. Äfven här i Götheborg uppstod en för upplysning nitisk man och, jemte andra bildningens vänner, stiftade ett dylikt sällskap, hvilket han ännu till dess ledamöters glädje hedrar med sitt ordförandeskap. Hvarje ny inrättning är i synnerhet vid sin början i likhet med alla menniskoverk ofullkomlig; men genom klokt begagnande af de lärdomar, som erfarenhet och eftertanka gifva vid handen, kan man hoppas, att det afsedda ändamålet allt mer och mer skall vinnas. Under den tid, härvarande bildnings-eirkel existerat, hafva visserligen många af dess brister blifvit upptäckte; men det oaktadt har man hvarken i tidningarna sett, eller inom bildnings-cirkeln hört diskuteras eller projekteras några för densamma rätt behöfliga reformer. Om direktionen under tiden haft några sådana i fråga, vet jag icke; men åtminstone har tills dato ingen verkan deraf visat sig. En följd af detta sällskapets qvarblifvande på första trappsteget är, att det i ändamålsenlighet står tillbaka för de fleste andra dylika, och skall ofelbart föra till dess fullkomliga upplösning, såvida ej några förbättrande åtgärder vidtagas. Min mening är ej att tadla direktionen, eller beskylla den för att hafva visat liknöjdhet, hvilket vore både förmätet och orätt af mig, ty jag känner ej hvilka hinder legat i vägen för de reformer, densamma törhända ämnat företaga; utan jag vill blott till följe af flera ledamöters önskan och eget interesse för saken i korthet påpeka de reformer, jag anser tjenligast och nödvändigast. Någon torde tycka, att detta bättre passade att andraga inför bildnings-cirkeln, eller dess direktion; men min afsigt med publicerandet häraf genom en tidning är, att de bildnings-cirklar, som stå på samma ståndpunkt som den härvarande, må tilläfventyrs uppmärksamma och efterfölja det sanna och förnuftiga i dessa propositioner. För att med någon planmässighet gå tillväga vill jag nu först skildra förhållandet vid sällskapets sammankomster, som är dess egentliga verkningskrets. Hvarannan Söndag är allmän sammankomst, hvarvid, sedan platserna intagits, föredrag hålles i ett eller annat ämne. Sångafdelningen uppstämmer derefter utan ringaste uppehåll en sång; derpå hålles föredrag i ett helt annat ämne, hvarefter åter sjunges. Sålunda alternera sång och föredrag de tvenne timmar, sammankomsten varar, och under denna tid måste hvar och en (i synnerhet om man är placerad på de tätt vid hvarandra stående bänkarna och ej vill besvära någon) förblifva sittande på samma plats; och om man derjemte är en uppmärksam åhörare, så nödgas man lemna sällskapet, utan att hafva yttrat ett enda ord eller haft tillfälle att göra en enda anmärkning. Hvad under då, om 1 bildnings-cirkeln råder en stelhet, som väl kan passa i en kyrka, der andakt råder, eller bör råda; men alldeles icke i ett sällskap, som dertill vill kallas bildande. Umgängesbildning vinnes icke, tankens och kunskapens ganska ringa; ty ömsesidigt idCutbyte, som derpå utöfvar ett stort inflytande, saknas. Man kan i åratal tillhöra sällskapet, utan att lära känna någon af dess medlemmar, om man undantager dem, som uppträda på talarestolen. Skulle nu dertill hända, att de för tillfället hållna föredragen till innehåll eller utförande varit under medelmåttan, så hafva aftonens nytta och nö— je varit ringa. Men icke nog dermed: en afsmak väckes för sådana sammankomster, hvilken för sällskapets framtida bestående kan hafva det menligaste inflytande, Jag, som har haft tillfäle att samtala med en stor del af sällskapets medemmar. kan färs . —