Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1849, sida 3

— — —FpÖ8cj—Seph —— — — — — hvalf stadnade han vid en stenhop, som tycktes till honom säga: gå icke längre. Han stod stilla en stund; han säg sig omkring och drog några andedrag, medan han uppgjorde planen för sin fortsatta undersökning. Men den luft han der inandades, var ej den friska, oblandade yttre atmosferens. En skarp och genomträngande liklukt herrskade inom klostrets dunstkrets, och när han en stund besvärats af dess obehag, ställde han sina steg tillbaka, i den tanka, att genom någon af de små dörrar, som han redan förut upptäckt, intränga längre fram, och möjligen få tillfredsställa sin nyfikenhot. När han återkom till förgården, möttes han af en figur, af hvilken han i början fruktade att blifva hindrad. Det var kyrkvaktaren, som gick uppför trappan. Återhemtad från sin förlägenket, var han först betänkt på att vända sig till denne person med förfrågningar; men vid noggrannare öfverläggning besinnade han snart, att han. alltid skulle hafva sig det tillfället öppet. Sedan kyrkovaktaren ingått i kyrkan, gick Maurice rakt fram till de små dörrarne ooh bultade starkt på. Till hans ej ringa förvåning gaf den ene vika för hans hand. Han skyndade igenom med en fart, likasom han blifvit ertappad på någon skymflig bar gerning, tillslöt dörren efter sig, tortsatte sin vandring och gick nya äfventyr till möte.