ligen guldet relativt till silfret, så stiger samtidigt silfret relativt till guldet, och då begge metallerna användas såsom mynt, och af alla jordens folk skattas högt, så måste uti ett sådant fall silfret lyda samma lagar för produktionen, som hvarje annan vara, och detta i ännu högre grad, än andra varor, just derföre, att det är af alla eftersträfvadt. Denna lag är: att varan i större qvantitet produceras, så snart efterfrågan stegras. Förökes nu på detta vis produktionen af silfret, så dterställes den rubbade jemnvigten i detsammas värdeförhållande till guldet, och är ej den producerade silfverqvantiteten tillräcklig, för att åstadkomma detta, så sker det dock omsider genom det andra till samma mål verkande, förutnämnde medlet, insmältningen af arbetadt silfver. Så snart guldets relativa värde begynner att något falla, måste de nu anförde förhållandena inträffa, och synes det oss mer än sannolikt, att de, för en ganska lång tid, kunna hindra guldet att falla betydligt under sitt nuvarande till silfret relativa värde. Hela gången af vår argumentering, och hvilken vi sökt att göra så tydlig, som ifrågavarande invecklade och abstrakta ämne tillåter, går derhän: att den Californiska jordens guldrikedom, huru stor den än må vara, ej kan på flera tiotal af år i särdeles hög grad komma att rubba de ädla metallernas nuvarande ömsesidiga värde; förutsatt att de begge, liksom nu, användas såsom mynt eller tjena verldshandeln till liqvidationsoch utjemningsmedel. En förändring i England af myntsystemet från guldtill en silfver-standard skulle dock kunna för en tid jäfva detta omdöme, enär det, i visst afseende, ville förminska guldets fria omlopp i verldshandeln, på samma gång, som det effektivt förökade silfrets cirkulation och användbarhet; men, om så skedde, uppmuntrades ånyo äfven derigenom silfrets produktion, hvilket då i sinom tid medförde sin naturliga utjemnande verkan. Om således ett betydligt och fortfarande förökande af den i verldshandeln omlöpande guldmassan, äfven alltid måste medföra en förökning i den omlöpande silfvermassan, och vice versa, så följer deraf: att en fortfarande öfverproduktion af blott den ena eller den andra metallen ej gerna låter tänka sig numera; sedan kommunikationerna, alla jordens delar och folk emellan, uppnått den fullkomlighet de redan äga, och hvilken i en framtid ovedersägligen i oändlig grad förökes. Lokala och periodiska förändringar i relativt värde kunna äga rum de ädla metallerna emellan, men sjelfva dessa förändringar innebära uti sig sina korrektiver. En annan fråga är, om en stor fortfarande tillförsel af guld från Californien med dess följd, en stegrad produktion eller nedsmältning af silfver, kan komma att för framtiden i betydligare mån höja varors nuvarande priser. Det vill säga, om Europa nu går i möte en sådan revolution i priser, som den, hvilken inträffade efter Amerikas upptäckt, och hvilken de fleste hufvudsakligen tillskrifva den metallsström, som i synnerhet sedan år 1535 från denna verldsdel flödade öfver vår. Här är ej platsen att närmare ingå i detta antagande, hvilket vi i förbigående må nämna, att vi nästan helt och hållet förkasta, då vi tro oss finna tillräckliga skäl för de prisförändringar, som efter nämnde tidpunkt inträffat, uti helt andra orsaker, än företrädesvis uti en förökning af den omlöpande guld-och silfvermassan. Men, utgående från samma åsigter, som i nyssnämnde fall leda vårt omdöme, skola vi försöka att, tilläm