Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1849, sida 3

det beslut, att förfölja den unga karmeliternunnan ända in i det innersta af klostret. Han återkom till förgården, Hans ögon stadnade vid tvenne små, nära intill hvarandra belägna dörrar, ganska konstmessigt infattade i en ram slingrande vinrankor på samma sätt som dessa slingerväxter omgifva de ställen i städerna, der vinets läskande dryck bjudes åt den törstande. På en af dessa dörrar läste Maurice orden Sainte-Therese, på den andra Sainte-Madeleine. Denna upptäckt förvånade honom. Han kände sig fattad af en brinnande nyfikenhet. — Jag måste begifva mig, sade han beslutsamt, till klostrets gemensamma samtalsrum; jag måste skaffa mig underrättelse om, huru dessa bleka Herrans brudar tillbringa sitt lif ända till deras sista stund. När han då lät sina blickar framtränga mellan kyrkan och de förenämnda dörrar omgifvande rankorna, blef han varse på en till hälften öppen dörr en ung qvinnobild, hvars anlete omgafs med en af stjernor bildad helgonring. På denna dörr lästes: Sancta Carmeli. Utan att bekymra sig om följden, gick Maurice skynsamt äfver tröskeln till denna dörr, och fortsatte sitt gående, så länge ej något motstånd hindrade; men längst fram i ett dystert pelar