och Inrikes-Tidningar referera Kongl. Majestäts beslut sålunda: att Kongl. Majestät tillåtit sagde regementschef att omförmälte penningesumma emottaga och, enligt gifvarnes önskan, emellan de åme soldatenkorna fördela, och häraf synes tydligen, att herr Grefvens rapport icke blott afsett en förfrågan, om penningarne finge utdelas, utan äfven om de af chefen finge emottagas. Såväl förfrågan som tillåtelsen är och förblir i alla hänseenden en barnslighet, ty Konungen kan ej förbjuda hvarken grefve Cronhjelm eller någon annan att emottaga penningar till utdelning bland fattiga, och lika litet hindra någon sattig att emottaga enskildt understöd. När han icke kan sådant förhindra, så kunde man gerna besparat honom förödmjukelsen att gifva ett bifall, som ingenting betyder. Det enda hvaruti vi sålunda misstagit oss är, att K. M. icke förklarat sig vara rapportören ,med ynnest välbevågen, och häröfver trösta vi oss så mycket hellre som vi icke anse åtgärden vara någon ynnest värd.