Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1849, sida 3

Snart befann han sig i klostrets gemensamma samtalsrum. Han hade der knappt gått fem eller sex steg, förrän åter ett hinder visade sig. Det var ännu ett galler af samma slag, hvarmed klostren i allmänhet äro så rikt möblerade. Detta gallerverk syntes honom likväl ej kunna göra mycket motstånd. I denna sin förmoden bedrog han sig icke heller. Vid ett försök med foten, gaf stängslet verkligen rättvisa åt hans förut sattade omdöme. Hurtig och begifven på äfventyr, som han i sjelfva verket var, och utan att någonsin känna någon fruktan, ehuruväl han ej alltid kunde anses oförtjent af förebråelser, när han öppnat sig vägen till ett mål, spetsade han likväldå och då sina öron, för att lyssna och med en viss ängslan uppsnappa minsta ljud. Vi hafva redan omnämt, att aftonen var inne. Allt visade sig i skymningens drägt, i dystra, skuggrika drag. Hans föreställning väntade besynnerliga uppträden, någon skepnad från santasmagoriens verld. Han hörde ej något annat ljud, än den bultning, som förorsakades af hjertklappningen inom hans eget bröst. Han förde sina steg än längre. (Forts.)