Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1849, sida 1

— — sikenhet frågans afgörande, och stark militär-vakt är placerad här och der i staden. I öfrigt är sig allt temligen likt. Baler, maskrader och spektakler omvexla med den så ofta utnötta och dock evigt nya politiken. Man undrar huru det månde slutas i Italien och huru länge påfven skall, lik en irrande riddare, vara skiljd från sitt land. Alla Frankrikes biskopar resa och göra honom sin uppvaktning, och man måste tillstå, att vi lefva i en underlig tid, då man i de katolska kyrkorna gör hopsamlingar för den helige sadren. Hvad skall man väl då göra för de fattige? Hvad parti skola Fransmännen slutligen taga i afseende på Italien? Se der hvad man ständigt frågar. — L. Bonaparte är sysselsatt med att försköna sin Elysse. Trädgården iordningsättes, slottet förnyas och på gården uppbygges en kasern för 400 man, hvilka skola utgöra medborgarpresidentens lifvakt. Personer af olika politiska tänkesätt komma ofta i strid om hans egentliga titel. Somliga kalla honom hvad han egentligen är: republikens president, andra benämna honom för prins och sträcka sin servilism ända till att antaga den utnötta frasen monseigneur. Ått dessa äro af den grå färgen, är naturligt, eller kanske rättare sagdt, af den hvita, hvilken tillhör Bourbonerne. -Man påstår med visshet att hertiginnan af Berry har kommit till Paris och i hemlighet drifver sitt spel med legitimisterne. — Ett rykte vill veta, att en sammankomst varit hållen i förra) veckan, nattetid, på ett slott, ej långt från Arpajon (en by nära Paris), tillhörigt en legitimist, ganska väl känd genom sina resor i Indien; att 90 ekipager, kommande från Paris, hafva fört till nämnde slott omkring 150 personer, bland hvilka befunno sig de egentliga cheferne för legitimistiska partiet, några af mairerna i Paris, öfverstaroch öfv.-löjtn:r af nationalgardet samt tidningsredaktörer, som sält sig åt Henrik V:te; att uti denna hemlighetsfulla sammankomst flera projekter blifvit framkastade om ett våldsamt angrepp mot republiken, med stöd af de personer, hvilka bekläda samhällets högsta platser, och att poussera folket till en ny insurrektion, antingen genom att afstänga arbetsförtjensten genom att försöka höja priserna på en del matvaror, eller slutligen att tillstänga klubbarne, tvert emot den nya konstitutionen. — Se der, huru man arbetar! Företaget blir dock svårt, och olycklige kanske. de sjelfve, som våga försöket. De vackra republikanska sångerna genljuda bland folket liksom en apell till. fäderneslandets försvar, och vid hvarje enskild. eller offentlig sammankomst skallar enhälligt det enthusiastiska ropet: Lefve republiken! — Studenterne hafva gjort en liten revolt vid den föreläsning, som blifvit hållen för några dagar sedan af en Hr Lherminier, emot hvilken de redan i Ludvig Philips tid visat samma obenägenhet. Hans andra seance skulle hållas i förrgår, och kraftiga mått och steg vidtogos till förekommande af opinionsyttringar. Hvar och en skulle uppgifva sitt namn, erhålla inträdeskort o. s. v. Detta föranledde studenterne att ingifva en petition till nationalförsamlingen, hvilken framfördes af 300 stycken, som dock icke fingo företräde, men öfverlemnade sin klagoskrift åt några deputerade, som gingo dem till mötes, hvarefter de lugnt och stilla återvände till sitt hemvist, quartier Latin. Vid återtåget framåt käerna följdes studenterne af en mängd nyfikna, hvilket förorsakade folksamlingar och flera arresteringar ägde rum. Professorn tog afsked från sin befattning. Genom ett beslut af republikens president skall mobila gardet, hvilket hittills utgjort 25 bataljoner, reduceras till 12, på så sätt, att endast tolf behållas sådana de äro, och de öfrige 13 få återvända till de yrken, från hvilka de utgått; eller taga tjenst vid linietrupperne. Denna åtgärd, som lärer vara ett foster af general Changarniers fantasier, är lika olämplig, som orättvis, särdeles i närvarande tidpunkt. Alla yrken stå stilla, och högst få arbetare hafva sysselsättning. Det var dessa barn af folket, som gjorde revolutionen och grundlade republiken. Organiserade till ett mobilgarde gjorde de i Juni-insurrektionen gemen