Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1849, sida 1

gi Vållt, CIUCI INCA uonom 01LvCrenskommås KU. moderata oppositionen och den yttersta venstran; jäsning bland de lägre folkklasserna och tillika bland den studerande ungdomen; oroligheter i departementerne, der bönderne på flere ställen, till följe af de löften, genom hvilka Bonapartes agenter hos allmogen genomdrefvo hans val till president, resa sig och vägra betala 45-centimersskatteförhöjningen; å ena sidan regeringens andragande om åtals anställande emot en medlem af nationalförsamlingen, (Proudhon,) och å andra sidan en motion i församlingen, att ställa regeringen under tilltal. Till det yttre är det nationalförsamlingen och ministeren Odilon Barrot, som stå emot hvarandra, men bakom dem stå helt andra kämpar och afvakta stridens utgäng, om herrar Ludvig Bonaparte och Odilon Barrot icke skulle gifva efter i rättan tid: anarkien och reaktionen, röda republiken och monarkien. Den 26:te bestämde sig nationalförsamlingen för en omedelbar behandling af regeringspropositionen om klubbarnes stängning, såsom det synes, endast för att desto skyndsammare tillfoga ministeren ett nytt nederlag. Men den 27:de har samma församling, som dagen tillförene var för pådrifningen af pröfningen, med 418 röster emot 342, uttalat sig emot pådrifningen af hela lagen och återremitterat regeringspropositionen till afdelningarne. Frågan har, genom detta votum, fätt ett helt annat utseende. Regeringen föreslär absolut förbud emot alla klubbar. Det af församlingen den 27:de antagna kommittebetänkandet går ut på, att denna skall pröfva, icke huruvida anledning finnes för handen, att undertrycka klubbarne, utan endast om nog grava omständigheter existera, för att kräfva en skärpning i den bestående strafflagen. Alla de ultra-demokratiska bladen innehålla en emot klubblagen rigtad protest, som tillika innebär den fordran, det, nationalförsamlingen måtte ställa ministrarne under tilltal, för ingrepp i de frioch rättigheter, som äro medborgarne förvarade i konstitutionen. Proudhons organ Peuplegår ett steg längre och fordrar, att man i nationalförsamlingen skall diskutera den frågan, om icke presidenten bör afsättas. Tidningen konfiskerades den 26:te, men uppträdde den 27:de ännu skarpare emot Ludvig Bonaparte. Sistnämnde dag inleddes i nationalförsamlingen en anklagelse emot herr Proudhon, som vid tillfället förklarade, att han i de åtalade artiklarne afsåg att förelägga allmänna opinionen till granskning en ny fråga, nemligen presidentens ansvarighet och antastlighet. Den omnämnde artikeln i Peuple är undertecknad af Proudhon sjelf, och är i sitt slag så märkvärdig, att den förtjenar att reproduceras, Den lyder som följer: Nedstörten afgudarne och gudalärorna ramla af sig sjelfve! sade de förste kristne och alla revolutionärer. Louis Bonaparte, genom sin härkomst, lefnadssätt, omgifning och njutningar, är en afsvuren fiende till republiken; han är monarkiens kandidat, reaktionens hopp, kontrarevolutionens organ. Öppnen valurnan, slån honom genom röstsedlar och reaktionen förlorar sin hufvudtrumf; republiken har sedan blott en fiende (kapitalet). Om vi således sade, att Louis Bonaparte representerar hela kontrarevolutionen, så var det ingen tom fras, ingen personlig eller förhatlig smädelse. Hvem tjenade jesuiterne och legitimisterne den 10:de December till täckmantel? Bonaparte. Hvem längtar mera efter krona och thron än Bonaparte? Hvem konspirerar mera med folksuveränitetens hätskaste fiende än Bonaparte? Hvem återupplifvade penningekarlarnes förhoppningar och tillintetgjorde äfven arbetarnes sista utsigter? Bonaparte. Hvem vågade sedan Februari för första gången bilda en af fullblodiga monarkister sammansatt minister? Bonaparte. Hvem tillsluter folkfrihetens sista fristad, klubbarne? Bonaparte. Hvem svor att fortsätta Cavaignacs olyckliga politik? Bonaparte. Cavaignac försvarade dock åtminstone republiken och dödade socialisterne; Bonaparte vill bryta halsen af både republiken och socialisterne. Hvem organiserar arbetar-associationernes ruin? Bonaparte. Hvem