skolorna, emedan de i längden skulle göra lättingslifvet omöjligt? Bonaparte. Hvem arbetar i hemlighet på utbrottet af ett europeiskt krig, på det att folken skola afledas från arbetets kamp emot kapitalet? Bonaparte. Hvem uppfann det snygga system, hvarefter lagarne fingo en retroactiv verkan), för att tjena reaktionen? Bonaparte. Hvem uppställer den grundlagsvidriga principen, att presidenten är oantastelig? Bonapartes kreatur. Hvem vägrar amnesti? Bonaparte, och alltid Bonaparte. Denne Bonaparte är till den grad den förkroppsligade reaktionen, att, från hvilken sida man än angriper honom, man ofelbarligen synes som anarkist. Faller Bonaparte, så ramlar med honom öfver ända hela den doktrinära, legitimistiska, orleanistiska, imperialistiska, rothschildska och jesuitiska sammansvärjningen. Man trodde dem hafva utspelt sin rol, dessa herrar reaktionärer, dessa folkets afsvurne siender, dessa bundsförvandter till alla absolutister, dessa alla religioners Tartuffer! Hvilken villfarelse! De satte sin hufvudtrumf på borgaren från Thurgau, ränksmidaren från Arenenberg, narren från Strassburg, kejsarkandidaten från Boulogne, socialisten frän Ham, den allmänna rösträttens missfoster ... Valet af den 10:de Dec. var ett öfverlistande af folkviljan, jag vore frestad att säga: en skamfläck på nationens sunda förnuft. Eder, J representanter, tillkommer det att aftvå denna fläck från det suveräna folkets purpurmantel. Men J, män af folket, vänner och bröder, afvakten edra representanters initiativ. I nationalförsamlingens sal, icke på gatan, måste reaktionen besegras. Denna seger får icke kosta en enda medborgare ett hår på hans hufvud. P. G. Proudkhon. v National uppmanar befolkningen i Paris att förhålla sig lugnt och stilla och icke af reaktionens utmaningar låta förleda sig till något utbrott. Hvarje kollision, säger bemälte tidning, skulle uteslutande gagna republikens fiender. Hvarje kamp, i nuvarande ögonblick, skulle endast befästa det vacklande kabinettet. Inrikes-ministern har genom polisen lätit underrätta sig om sinnesstämningen bland proletariatet och erhållit den upplysning, att jäsningen nått en sådan grad, tatt man måste taga ett parti,! ! Den 27:de voro alla ministrarne tillsammans; flertalet föreslog energiska åtgärder. Odilon-Barrot sjelf visade sig tvekande och obeslutsam. Changarnier har, enligt J. des Debats, besökt alla kaserner och sjelf öfvertygat sig om soldaternes stridsfärdiga skick. Generalen ärnar upprätta en ny poliskorps af uttjente soldater. Mobila gardet har, genom presidentens reorganisationsdekret, blifvit minskadt frän 24 till 12 bataljoner. Äfven i andra hänseenden är reorganisationen lika grundlig. Isynnerhet har manskapets valrätt vid utnämningen af officerare och underofficerare betydligt inskränkts. För att lugna, eller, rättare sagdt, undertrycka det missnöje denna reorganisation väckt, sammankallade Changarnier alla bataljonscheferne i Tuilerierne, och höll der för dem en skarp föreläsning. Han lät dem förstå, att mobila gardet måst uppoffras, emedan det, till följe af dess bättre lönevilkor, sågs med oblida ögon af armåen. Slutligen hotade han att låta nedsabla hela korpsen, om den muckade. Derjemte ålade han, under några futtiga förevändningar, 4 bataljonschefer 1 månads arrest, och då några föreställningar gjordes emot denna order, inkallar han gendarmer, som bemäktiga sig de 4 officerarnes personer. Nu kunde en af bataljonscheferna, herr Aladenize (Louis Bonapartes följeslagare på Boulogner-tåget) icke längre styra sin harm. Han förklarar plötsligt att han anhåller om sitt afsked, bryter i sönder sin värja, kastar stumparne för generalens fötter och förehåller honom i de mest energiska ordalag hans brutala och despotiska beteende. Generalen, något flat, åtrar då sin första dom och åtnöjer sig med att endast anbefalla Aladenizes afförande till fängelset. De nyss utnämnde prefekterne och under-prefekterne äro till största delen embetsmän från gamla regimen. Bland prefekterna befinner sig äfven herr Rossi, son af den i Rom mördade ministern. För att vinna befordran och erhålla höga embeten, under den nuvarande styrelsen, sinnes, enligt National, ingen bättre rekommendation, än den att icke vara republikan. Under benämningen Solidarite republicaine existerar ett vidt utgrenadt hemligt sällskap, hvilket måtte anses vara mycket farligt, enär alla vrefekter blifvit af styrelsen uppmanade att noga