Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1849, sida 1

titet guldmynt, som före sistnämnde tid fanns i Europa, äfven skulle samtidigt hafva absolut förminskats, gifves det ej; hvadan, vi upprepa det, guldets stegrade värde mot silfver, under de 2:ne sista århundradena, hufvudsakligen får sökas uti den såväl absoluta, som, relativt till guldet, enorma tillvext i produktionen af silfver, hvilken egde rum sedan de rika silfvergrufvorna vid Potosi i Peru ), vid Zacatecas och Guanaxuato i Mexiko, samt amalgamations-konsten hade blifvit upptäckta, och hvilket allt skedde omkring år 1550. Tages nu i betraktande det, som vi anfört om guldoch silfvermyntmassan i Europa, så inser man, att den qvantitet guldmynt, som för det närvarande finnes uti Europa, måste utgöra en betydlig del af de 1,590 å 1, 600 millioner dollars i mynt och plantsar ), hvilka kunna antagas nu vara i omlopp; dels, i anseende dertill, att proportionen till silfvermyntet redan vid Amerikas upptäckt var stor, och dels kommunikationerna länderna och verldsdelarna emellan mångfaldigas, i säkerhet förbättras ochi tid förkortas. Ett märkvärdigt faktum, som har sammanhang med förenämnde ämne, förtjenar här att anföras, emedan det tydligen visar, att guldets relativa värde till silfret ej beror på de ömsesidiga qvantiteter deraf, som förefinnas i handeln, samt, att det ej heller bestämdt faller, när en större tillförsel på en gång inträffar, eller stora nya tillgångar yppa sig. Enligt Edvard IV:s myntförordning för England fastställdes år 1464 förhållandet emellan guld-och silfverutpreglingen, som 1 till 10,9 31. Detta var således före Amerikas upptäckt. Från Columbi första återkomst ända till 1522, då silfvergrufvorna vid Tasco upptäcktes, fördes ej något silfver från Amerika till Europa, utan blott guld. Silfverqvantiteten förökades således ej genom någon export från nya verlden. Det var dessutom vid denna tid, som en del af Mexikos guldskatter plundrades och fördes till Europa, samt ryktet om det nya Eldorado och dess oerhörda guldrikedom spriddes till alla länder i Europa. Icke desto mindre steg i England guldets relativa värde mot silfver, så betydligt, att det år 1527 var som 1 till 11,25. Hade de ädla metallernas ömsesidiga pris berott blott på deras i verldshandeln befintliga ömsesidiga qvantiteter, på tillförseln eller vissheten och ryktet om en fortfarande stor förökning i denna, så skulle motsatsen af hvad nu tilldrog sig hafva inträffat. Guldets relativa pris mot silfret skulle hafva fallit, men detta inträffade ej, ty mångfaldiga andra orsaker motverkade effekten af guldqvantitetens förökande i Europa. Och då detta kunde tilldraga sig vid den tiden, då särdeles ryktet om den nya verldens ofantliga skatter, såsom historien visar, utöfvade ett så stort inflytande på folken; så ligger det inom möjlighetens gräns, att ett dylikt faktum kan för en tid och ännu en gång under enahanda omständigheter inträffa. Slutsatsen blir alltså: Att det väl för en kort tid och i lokalt hänseende kan låta verkställa sig, att med någon säkerhet förutsäga guldets och silfrets relativa värdeförhållan— de; men att äfven detta är förenadt med de största svårigheter. Är deremot frågan om att på förhand bestämma guldets och silfrets verldsprisförhållande, så försvinner, säkerheten och hvarje omdöme blir en gissning, som i allrabästa fall på sin höjd kan göra anspråk på sannolikhet. (Forts.) ) Grufvorna vid Potosi lemnade t. ex. från 1545, då de upptäcktes, till 1556, eller under 12 år, det utomordentliga beloppet af 127 millioner dollars, och de andra grufvorna, om ej under den tiden så mycket, dock straxt efter deras upptäckande ett enormt utbyte. 4) Vid alla de summor, hvarest ordet ,mynt, nyttJas, förstå vi, för handeln omlopande myntadt och omuntadt guld och silfrer; och hafva vi begagnat denna i sig sjelf origtiga benämning för uttryckets korthet skull. hemmen