Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1849, sida 1

Guldlandet i Californien och dess möjliga inflytande på verldshandeln. (Forts. fr. n:o 29.) Huru stor del häraf, som är guld, är ej möjligt att bestämma, men, då förbrukningen af silfver för prydnader och husgeråd utan tvifvel, sedan Amerikas upptäckt, jemförelsevis till tillförseln varit vida större, än i samma afseende förbrukningen af guld, och det dessutom hufvudsakligen har varit blott silfver, som, under den tid Asien slukade så stora qvantiteter ädla metaller, gått dit, samt slutligen silfvermyntet ovilkorligen varit underkastadt högst betydligt mera slitning, än guldmyntet, såsom, under hela tidsperioden och uti alla Europeiska länder, utom England, utgörande det egentliga omloppsoch liqvidationsmedlet; så är det fullt säkert, att guldmynt-massan nu utgör en mångdubbelt större qvot af det Europeiska myntförrådet, än som de af Humboldt angifne beloppen af guldoch silfver-tillförseln från Amerika gifva anledning att förmoda. Proportionen af tillförseln af guld och silfver från Amerika förhöll sig nemligen, under de omförmälte 318 åren, blott som 10 till 463. Guldmynt utgjorde dessutom, redan före Amerikas upptäckt, en mycket större proportionel del af den då befintliga omloppsmassan af de ädla metallerna, än nu, hvilket dels visar sig deraf, att guldets värdeförhållande till silfret under hela medeltiden ej öfversteg proportionen af 1 till 11, och dels följer deraf, att det osäkra rättstillstån— det i Europa under dessa tider måste för rörelsen och trafiken medföra en tendens att företrädesvis bibehålla den mest värdefulla metallen till omloppsoch liqvidations-medel, såsom på engång lättast användbar vid transporter och förvarandet af större summor. Någon större förändring uti guldets värdeförhållande till silfret visar sig ej, oaktadt tillförseln af silfver från Amerika, förrän i sednare hälften af 16:de århundradet. Derifrån, intill vår tid, har guldets värdeförhållande till silfret nästan jemt stigit till den ståndpunkt, det nu öfverhufvud i hela Europa intagit, af 1 till 153 åa 16. Oaktadt man, vid frågan om de ädla metallernas värde-förhållanden, visserligen ej får blott göra afseende på de relativa qvantiteter af desamma, som kunna finnas, utan ock på mångfaldiga andra orsaker, hvilka inverka på dem, såväl som på hvarje annan vara, så synes det dock sannolikt, att en af de verksammaste orsakerna till guldets värdestigande sedan 1550 har varit den absoluta förökningen af silfvermyntmassan i Europa. Någon anledning att antaga, att den qvan