Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1849, sida 2

—ä d. — Huru menniskan kommer till medvetande af sig sjelf. (Nyårsbetraktelse.) Snabbt flyter min jordiska verksamhet fram i tidens ström, föreställningar och känslor omvexla, och jag förmår icke fasthålla en enda; hastigt flyger skådeplatsen, som jag lekande skapat mig, förbi, och på säkra vågor förer strömmen mig emot nya föremål. Men så ofta jag förer blicken tillbaka, in i mitt inre sjelf, är jag tillika i evighetens rike; jag åskådar andens lif, som ingen verld kan förvandla och ingen tid förstöra, som sjelf skapar verld och tid. Icke heller behöfs det någon sådan stund, som den, hvilken skiljer ett år från ett annat, för att uppmana mig till njutning v af det eviga och väcka åt mig andens öga, som är slutet för många, fastän hjertat slär och kroppens lemmar kunna röras. Den som en gång smakat det gudomliga lifvet, måste städse föra det; hvarje handling skall leda blicken in i andens hemlighet. Så kan menniskan, höjd öfver tiden, lefva hvarje ögonblick tillika i den högre verlden. Begynn derföre redan nu ditt eviga lif i stadig sjelfbetraktelse; sörj ej för det, som skall komma; gråt ej öfver det, som förgår. Men gif akt, att du ej förlorar dig sjelf och att du ej drifver fram i tidens ström, utan att bära himmelen i dig! ——— (——(———