Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1849, sida 2

—— ————— ——— den svagare isen, för att hjelpa den drunknande gossen. Denna hjelpsamhet var endast förbehållen en rask, 15:årig flicka, Emma Lidbeck, hvilken med en i hast anskaffad käpp eller stake, och under lifligt utrop: Jag måste försöka att hjelpa den stackars Hugo, och det genast; ty annars är det förbi med honomr, lade sig ned på den starkare isen och kröp fram så nära, att hon kunde räcka staken till gossen, och denne fattade deruti med ena handen, men dervid gick den svagare isen sönder, så att äfven flickan höll på att komma i vattnet. Hon var likväl ihärdig nog, för att, sedan gossen, emellertid, genom denna åtgärd, kommit något närmare intill den starkare isskorpan, åtskilliga gånger förnya försöket, under det homsjelf, med ena handen hållande i staken, med tillhjelp af den andra, hvarje gång isen brast, raskt föra sig sjelf tillbaka, till dess, genom en, snart sagdt, otrolig fyndighet och själsnärvaro, hos ett barn af hennes ålder och kön, det. slutligen lyckades gossen, att, genom den ädla flickans så beskaffade biträde, näst Guds hjelp, uppkomma på isen, och blifva räddad från den mest öfverhängande lifsfara. — Mången har fått medalj för berömliga gerningar, som ådagalagt mindre mod, än Emma Lidbeck, och utan tvifvel förtjente hon någon uppmuntran för sin ädla handling.