Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 2

Forskande blicken, Tände derinne Sanningens ljus. Slocknadt är den gamle mästarns öga För hvar jordisk syn. Vet du dock hur djupt, ifrån det höga, En förklarad blick kan tränga genom skyn? Anar du hur högt hans tanke hinner? Vet du tiden, när hans namn försvinner? För en ljusets vän och sanningens, Lifvets helga flamma icke brinner Inom tids och rymders gräns. Den mellersta kören afsjöngs på den s. k. Dalvisans melodi. Orden voro följande: Den ära, som vinnes i segrar och blod, Är icke den enda för hjelten: Så kräfvas de ädlaste krafter och mod Ock på de omätliga fälten, Der vetandets strid hålls på lif och på död, Och mäktiga andar, för ljuset i glöd, Eröfra odödliga lagrar, Till djupet, de eviga lagarnes hem, Som bilda den hvälfvande verlden, Han segrande trängde och blottade dem, Bestämmande krafternas värden, Den väldige Anden från ärorik nord; Och segrarens namn flög så vidt kring vår jord: Berzelius nämndes den store. Stora börssalen var för tillfället särskildt dekorerad. I midten af rummet stod på upphöjning en bröstbild af den hädangångne, omgifven af palmträn. Framför denna dekoration var den Sorgklädda talarestolen. Festen, som var talrikt besökt, börjades kl. 7 och slöts kl. å till 10 eftermiddagen. i (P.o. I. T.)