Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 2

— Det sista är sannt — allt är sannt, utom anledningen till min hitresa. Jag har i många fall kunnat vara obetänksam, äfven lättsinnig; men ingen finnes, som anklagar mig att hafva förstört hennes heder, hennes sinneslugn — i detta afseende har jag intet att förebrå mig — Gud vare lof! då är en tyngd lyftad från mitt hjerta. vNär jag följde Ferdinand och hans kamrater till värdshuset, var jag i en så spänd sinnesstämning, att jag knappast visste hvad jag förehade, och hade jag ännu mindre sinnesnärvaro, då vi åtföljdes till Z-s. Blott ett stod redigt för mig, jag ville hämnas. I samma ögonblick inträdde en ung man, vid hvars äsyn August skiftade märkbart färg. Har doktorn någon underrättelse från min olyckliga syster? Hon är ej olycklig mera — — — 0 Gud! och på detta sätt skulle hon gå bort? hennes — han förmådde ej uttala ordet. Har följt sin mor, svarade läkaren, Den uslingen — jag går att utkräfva hans sista blodsdroppa — men jag — — — — — En häftig förkylning, som August genom oförsigtighet under resan ådragit sig, förenad med hans starka sinnesskakning, nedlade honom på