serligen icke smickrande för vår nationalkänsla, att nödgas se alla andra ila oss förbi i konstitutionell och demokratisk utveckling; men vi kunna till vår tröst och vårt försvar anföra, att vi i sjelfva verket hafva ett dubbelt arbete, emot hvad Danmark och andra folk hafva att genomföra, alldenstund vi först måste rifva ned en gammal byggnad, innan vi kunna uppföra någon ny, då i Danmark deremot grunden varit så godt som ren och fri. Jag kommer säkerligen att vidröra reformfrägan ännu en gång, kanske flera gånger, allteftersom sakerna utveckla sig, ty jag tror, att detta är en fråga, som interesserar äfven er på andra sidan Sundet. För denna gång har mitt bref redan vext till en så ansenlig längd, att jag förmodar, det både du och dina läsare bäst äro belåtna med, att jag här sätter punkt. RB. D.