Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 1

ss3dlbp2cy så kallade grå, de, som variera mellan svart och hvitt i politiken, som rösta midt emellan ja och nej, som väga mellan fram-och tillbakaskridande, dessa jemmerliga beskedliggörare, söka väl ännu att rädda skenet (sauvera apparencerna) de gå omkring med en pekpinne och söka bevisa huruledes det kungliga förslaget dock innebär vsjelfskrifvenhetens upphörande, hvilket ju allaredan är ett stort, ett utomordentligt steg framåt, och huruledes de små brister, som vidlåde bemälte förslag, i sinom tid lätt kunna afhjelpa: efter hand, successive, såsom det alltid heter 0. s. v. Men allt detta hjelper dock föga, och det borde äfven ministeren hafva kunnat förutse Representationsreformen har blifvit alltför läng och alltför grundligt bearbetad; folket har denna fråga alltför allmänt och alltför bestämd stadgat sina åsigter, för att det år 1849 elle 1850 skulle kunna lyckas Pehr eller Pål att få godkändt det, som man icke en gång år 1809 vågade att erbjuda nationen. Det är visserliger sannt, att det kungliga förslaget upphäfver adelns och presternas företrädesrättigheter att vara sjelfskrifne riksdagsmän — och detta ser väl ut som om det vore något — men det är å andra sidan lika säkert, att med den sammansättning af de båda kamrarne, hvilken i det blifvit föreslagen, och med den census och de öfriga qvalifikationer, som der äro föreskrifne, skulle riksdagens fysionomi, icke blott efter sannolika beräkningar, utan enligt statistiska kalkyler, komma att blifva mera aristokratisk, byråkratisk och konservativ, än någonsin förr. Under nuvarande förhållanden har man åtminstone den trösten, att, om ock adeln och presterskapet vid riksdagarne genom sin sammanhållning och halsstarrighet förmå afskära demokratien hvarje utväg att komma framåt, så kunna äfven: de andra begge stånden (alldenstund det behöfves tre stånds bifall för att göra ett beslut gällande) begagna samma taktik mot dem i de frågor, som ligga de privilegierade stånder om hjertat. Med den nu föreslagna representationsförändringen synes det deremot oundvikligt, att konservatismen en gång för alla och från första början finge en sådan öfvervigt, att den icke blott kunde hindra hvarje demokratiskt framskridande, utan äfven obehindradt genomdrifva sina positiva planer. Det är icke nog med att ordet vsjelfskrifvenhets utstrykes; saken måste följa med, och det gör den icke, så länge, såsom i det kungliga förslaget, det gifves en möjlighet, att en person kan i en och samma valförsamling hafva fyra röster, under det att en annan blott har en sextondedels, eller så länge vpatricierne, ehuru de, enligt gjorda beräkningar, icke utgöra AA OEETAOOOKKKRKOOROROOOKRKOOERRROROKOOOOO