Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1849, sida 2

2 ö Utrikes nyheter. FRANKRIKE. os Frågan om nationalförsamlingens upplösning är den vigtigaste för dagen. Den har blifvit väckt af monarkisterne, som för hvarje pris vilja hafva bort församlingen — en frukt af den förhatliga Februari-revolutionen — för att sedan få ett desto friare spelrum för sina intriger. Marschen af densamma är följande: I början af Januari framställde Rateau det andragande, att val till en ny nasionalförsamling skulle ega rum den 4 nästk. Mars, och att den 16 s. m. denna nya församling skulle intaga den nuvarandes plats. Det utskott, till hvilket denna proposition blef remitteradt, afgaf ett utlåtande, som gick ut på, att Rateaus andragande skulle läggas till handlingarne. I mötet den 12 förekom frågan i nationalförsamlingen. Efter: en lång, ganska het debatt utföll voteringen sålunda, att 400 röster voro emot utskottsbetänkandet, och 396 för detsamma ). Följaktligen beslöts med fyra rösters majoritet att taga Rateaus proposition i öfvervägande. Pröfningen af densamma hänsköts till en kommitt, hvartilt val egde rum den 15 i församlingens 15 afdelningar, som hvardera hade att invälja en ledamot. Dessa val utföllo, såsom redan nämnts, fullkomligt i antiministeriell anda. De valde äro: 1) Roux-Lavergne, 2) Billault, 3) Dupont de Bussac, 4) S:t Gaudens, 5) Jules Favre, 6) Havin, 7) Marie, 8) Degousse, 9) Pierre Bonaparte, 10) Sarrans, 11) Grevy, 12) Lignies, 13) Lichtenberger, 14) Combaril, 15) Regnard. Lichtenberger har blifvit vald till ordförande och Pierre Bonaparte till sekreterare i denna kommitt, hvars samtlige medlemmar, enligt Nationalv, äro fiendtligt sinnade emot Rateaus andragande. — Till det yttre, formella har frågan följande utseende: nationalförsamlingen har att, innan den upplöser sig, först votera de s. k. organiska lagarne. Detta bestrides af ingen. Men nu utvidgar oppositionen antalet af dessa lagar ända till 10, medan deremot regeringspartiet och antirepublikanerne vilja hafva det inskränkt till 3:ne, och en del af de sistnämnde gå ända derhän, att djerfvas föreskrifva församlingen en bestämd dag, då den skulle upplösa sig. Det är detta Rateau gjort i sitt andragande. De petitioner, republikens fiender satt i gång för nationalförsamlingens upplösning, vilja ej ta någon rigtig fart. Alla i nationalförsamlingen till den 13:de företedda dylika petitioner räknahe tillsammans endast sex tusen fem hundra underskrifter. Deremot har ganska vigtiga demonstrationer egt rum till förmån för nationalförsamlingen. Konstitutionens vänner, en i Paris vidt utgrenadt demokratisk förening, hafva i en adress till församlingen uppmanat henne att icke åtskiljas, innan hon fullständigt löst sin uppgift, och lofvat Å i fall hon råkade i någon fara, manngrant resa sig till hennes försvar. ) Berlingska tidningen, efter hvilken vi i Onsdags meddelade resultatet af denna omröstning, hade fått saI ken fullkomligt om bakfoten.