VII. På den bördiga, men ingalunda vackert belägna egendomen Hallsta, 2 mil från Upsala, lefde Baron C., Ivars farbror, ett trefligt och lyckligt familjlif. Man finner här och der en och annan individ, hvars hela lefnad, från vaggan till grafven, sällan blifvit störd af några påminnelser om lyckans ovaraktighet. Deras skördar hafva sällan felslagit, deras företag i allmänhet lyckats, och döden inom deras krets ej hemtat andra offer än dem, som, genom en hög ålderdom, voro enligt naturens ordning, hemfallna åt förgängelsen. — Baron C. och hans maka tillhörde dessa lyckliga undantag, och den förra åtminstone, ehuru en aktad och redbar man, föreställde sig att det vore hans försigtighet, måttliga lefnadssätt, och väl beräknade kalkyler, hvilka förebyggt de motgångar, som i så många boningar äro hvardagsgäster. Hans son, en tjugusjuårig ung man, njöt allmänt anseende, en följd — så trodde han — af den goda och ändamålsenliga uppfostran, föräldrarna gifvit honom. Han var lika lycklig make som far; derföre hade han att tacka sin urskillning i valet af hustru. Aldrig ingick han i några oförsigtiga penninge-associationer, påtecknade inga borgensförbindelser, men påminte sig ock, att äfven han någon gång anlagt en och annan djerf plan, som lyckats, då en annan stran