Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1849, sida 2

dena före Konstantin; när den icke då blef till; när den icke är till i påfvedömet, icke eller i den skara af olika kyrkor och bekännelser, som derur utvecklade sig: finnes den då till i verkligheten? — Sväfvar icke den kristliga andan öfver dem alla? Har icke denna samma, oombytliga, oförgängliga anda uppenbarat sig i alla dessa skröpliga och förgängliga former? Uppenbarar den sig icke hvarje dag, i vissa lyckliga stunder, i de skönaste och renaste personligheter? Ehurn denna anda ännu icke till fullo har genomträngt någon enda stat, är det icke, det oaktadt, ett af statens hufvudändamål att förverkliga densamma? Men på samma sätt förhåller det sig med alla de förflutna tiderna; det är just derföre, vi med en så innerlig glädje betrakta dessa tider, icke derföre att vi äro blinde för deras fel och brister, icke derföre att vi ju ganska väl känna deras skröpligheter; men derföre, att vi i vår tid, så vidt vi förmå, vilja realisera deras goda sidor; derföre att vi till vår egen utveckling behöfva en andeflägt från forntiden, som menniskor från mensklighetens forntid, som nordbor från Nordens uråldriga tid. (Fortsättes.)