(Insändt.) Kungen och Snickaren eller Mäster Spån. Mel.: Ingen vördar mer vår kung. Kungens skål den dricker jag uppå fisken, hvarje dag, uti botten; men fast blott en , Mäster Spån,, vill jag ej med slottets son byta lotten. :,: Joseph var blott timmerman, thesslikes en fattig f—n, sof i spilten; dock tre Kungar i hans bus böjde knä vid stjernans ljus för Guds-pilten. :,: Icke har jag tromans rang, icke namn med adlig klang, icke stjerna; r ; men jag ärlig handtverks-man, nog min Konung älska kan, likså gerna. :;: Kungen fruktar uppror, strid, litar ej på sin kungsfrid, ej på schocken. Om mig Calle gör förtret, jag den junkern styra vet, med tumstocken. :,: Kungen kröns. — man kronan tung honom gifver, stackars kung, uppå pannan. Jag har mästarekalas, bär florshufva, fyller glas, tömmer kannan. :: Kungen timmerstockar drar) och förbannadt tråkigt har uti rådet. Under sång min planka tjock jag i verkstan hyflar, och dricker på det. :,: ) Snarkar.