Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1849, sida 2

sats om saker och ting 1 allmännet, UVall KIOTIaALTAren hufvudsakligen rör sig med den ur bibeln kända frasen: Mene, mene, tekel, upharsin, och derjemte gör ett slags mystiskt utfall angående thronföljaren. om hvilken artikelförfattaren säger sig vara af tryckfrihetslagen hindrad att orda vidare. Detta synes oss vara ett alldeles malplaceradt sätt att skrifva ledande artiklar. Det är oss alldeles oförklarligt på hvad sätt thronföljaren kunnat förskylla att. komma ut för anmärkningar ifrån pressen, öppna eller dolda, då H. K. H. hittills alldeles icke uppträdt i någon politisk roll. Finnes någonting i verlden, som förhindrar att Kronprinsen, en ung man, med ett öppet och ridderligt sinne, en gång kan blifva en folkets man; kan man öfverhufvud ännu känna det ringaste härom, och skola icke sådana omotiverade paroxysmer af politisk hypokondri, som den ifrågavarande i Handelstidningen, endast bidraga att ingifva den höge personen motvilja mot de liberala; under intrycket af tillfogad orättvisa. Vi hafve trott denna anmärkning vara på sin plats, för att ej genom iakttagande af tystnad anses helt och hållet gilla ifrågavarande artikel, som för öfrigt till sin tendens är ganska riktig.vVi hafva ansett oss böra i vår tidning återgifva hela denna uppsats, för att betaga Aftonpladet all utväg, att, på sätt det vanligtvis plägar, påstå, att man blott anfört vissa enstaka meningar; att man lösryckt orden ur deras isammanhangs; att man icke citerat ärligtv, o. s. v. Vi öfvergå nu till de anmärkningar mot denna Aftonbladets minnesvärda produkt, kvilka vi finna oss befogade att göra. Skälet till sitt uppträdande mot oss denna gång, uppger Aftonbladet vara, att det ej genom iakttagande af tystnad må anses helt och hållet gilladen under rubrik: Mene, Mene, Thekel, Upharsin i vår tidning för d. 13:de dennes synligblifna artikel, hvilken Aftonbladet för öfrigt finner vara vtill sin tendens ganska riktig. Visserligen står detta Aftonbladets vår artikel gifna videtur i föga harmoni med ett annat, som det i början af sin uppsats tillagt densamma, nemligen: att den vär af en viss politisk bombast;; men dylika inadvertenser höra nu en gång för alla till de synder, som Aftonbladet aldrig förmår aflägga, emedan de blifvit dess andra natur. Derom är alltså ingenting att säga. Vi åtnöja oss med den gifna förklaringen, att Aftonbladet, med undantag af det mystiska utfallet mot thronföljaren, gillar ifrågavarande artikels tendens. Det återstår alltså blott att tala några ord med Aftonbladet om dess sympathier för och våra anthipathier emot tbronfoljaren. Aftonbladet finner det vara vett alldeles malplaceradt sätt att skrifva ledande artiklar? sålunda, r-att man säger sig vara af tryckfrihetslagen hindrad att orda vidare. — Detta är dock, för att nu begagna Aftonbladets kända uttryck om det Kongl. förslagets antagande eller förkastande, anse det hafva varit ett ännu mera malplaceradt sätt att skrifva en artikel, om vi vid dess författande och publicerande hade tillåtit oss att öfverskrida vissa, uti våra grundlagar ithy fall utstakade, gränsor. Det var just detta, vi icke ville göra, och derföre gingo vi ända intill denna gräns; men stadnade der, öfverlemnande åt läsaren att sjelf ifylla den af oss, i följd af grundlagens bud, afbrutna meningen. Denna vår lagI lydnad lägges oss nu af Aftonbladet till last. Måhända skulle det dock allsicke ogerna hafva I sett, att vi, såsom talesättet lyder, hade sjungit ut-: ja måhända är tillochmed hela syftningen med Aftonbladets mot oss rigtade diatrib endast den: att kittla oss en smula, locka oss ut på det hala, såsom det heter. Har detta varit Aftonpladets mening, så får det skylla sig sjelft, om det nu finner, att det missräknat sig. Manövern kan gå an att försöka med nybörjare; göres försöket med män, hvilka så pass länge som vi I kämpat på den publicistiska arenan, misslyckas den totalt. Aftonbladet finner det, alldeles oförklarligt? på UÄnhvad sätt thronföljaren kunnat f örskylla att komma ut för anmärkningar från pressen, öppna ell yler dolda, då H. K. H. alldeles icke uppträdt i Önågon politisk roll.? — Det är verkligen roligt att se, huru menlöst Aftonbladet kan ställa sig, när det så finner för godt. Om ej hela denna menlöshet vore en blott förställning, så skulle vi fråga Aftonbladet: behöfver en thronföljare just hafva vuppträdt i en politisk roll, för att komma ut för anmärkningar från pressen?Kunde han icke vid åtskilliga tillfällen hafva uppträdt i andra roller på ett sätt, som gjorde att pressen ansåge sig på honom böra fista allmänna uppmärksamheten, vare sig i det ena eller det ana 83240 ; känna något hvar. både at nen smakfrågan. För vår del skulle vi likväl