ska regeringen och Storbrittaniske ministern i Stockholm snart nog skola i detta sall göra enahanda khemställanden som de, rörande de ifråga. varande tull-lindringarna, hvilka de gjorde åren 1841 och 1829; och torde vi sålunda inom kort hafva att från Kongl. generaltullstyrelsen förvänta upplysande kungörelser i ämnet. Vi hafva nu i det föregående granskat den utgifna nya tulltaxan och samanfatta vårt omdöme om densamma deruti: att den är i det närmaste lika prohibitiv som den förra; i högre grad opraktisk, än den var; samt sämre och vårdslösare redigerad, än förut — ländande sålunda landet till föga båtnad, representation och regering till ringa heder. Bestämmelser, uppställning och Sstafning äro förbistrade. På de 2:ne förra hafva vi lemnat prof och såsom exempel på det sednare I anmärka vi blott, att ibland har man i den nya taxan förändrat den gamla taxans C uti främmande ord till K, och stundom der, hvarest denna sednare nyttjade K, utbytt det mot C. Sålunda äro den gamla taxans Credit, Copalve, Cabeljou, Canariefrö, Cardus. Crarel förändrade till Kredit, Kopdire, Kahiljo, Kanariefrö, Kardus, Krafstrel; när deremot den förras Rommerce-Kollegi-— um, Kandi, Kalenderår, Kassa, Kontant, Konsul, Kontroll, Manufaktur blifvit förändrade till CommerceCollegium, Candi, Culenderår, Cassa, Contant, Consil, Controll, Manufactur. Säledes intet sSystem. Andra märkligare stafningssätt i den nya taxan äro Kopparbläck och Husblåss i stället för den förra taxans Kopparbleck och IHusbloss. För öfrigt har man ej heller varit särdeles konseqvent uti det stafningsätt, man valt, sålunda finner man omvexlande genievre och genever, cognac och conjak, arrac och arrack, porcellaine och porslin, frugI ter och frukter, fjädrar och fjedrar, bleck och bläck I (plåtar), rotscher och rotcher, cokes och kokes, caffe och kaffe m. m. — Vi undra just hvad man uti England och Frankrike, ja till och medi vårt grannrike Danmark, skulle säga om en författning, som vore så principlöst stafvad, som vår nu af Konungen stadfästade tulltaxa? Vårt språks stafning är visserligen ej ännu fullt stadgad, men månne det ej vore skäl att följa åtminstone något system uti den såkallade kurialstilen? och efter det finnes en Kunglig svensk akademi, så synes det oss, att det vore ej mer än skäligt, att Konungens embetsverk äfven sökte att i offentliga handlingar följa de reglor för modersmålets stafning och rättskrifning, hvilka den högsta litterärt-officiella auktoritet i landet efter långvarig pröfning fastställt. Möjligen torde man anse våra anmärkningar för småaktiga; och i så fall få vi svara, att då är Sverige ett af de länder, der det kallas småaktigte; att fordra ordning, tydlighet och språkrigtighet uti lagar och f örfattningar. ng