Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1849, sida 3

AÅAL — — — QOQAOAO ——— TG PÅ 111 10L. v———L— — Hvarjehanda. Omensklighet. För några dagar sedan inträffade i Stockholm en händelse, som, då densamma gifvit anledning till en mängd besynnerliga rykten, torde böra omnämnas sd, som den, enligt hvad D. B. efter polisförhören uppgifver, verkligen skall hafva passerat: En ung -hemmansegare från Södertörn, hvilken hade ett 2 å 3 månaders gammalt barn inackorderadt ehoqsn vinna på Ladugårdslandet, kom en dag upp till barnets moder, hvilken är piga hos en handlande på norr, och tillsade henne, att samma dag komma till honom med barnet, emedan han ville öfverlemna det till vård åt en person i den socken han sjelf bodde, då han kunde hafva bättre tillsyn om detsamma. Modren, som ej häremot hade något att invända, infann sig äfven på e. m. kl. 4 å 5 i hans logis, då hon, enligt aftal, medhade barnet, hvilket han befallde henne lägga på soffan och att gå sin väg, en tillsägelse, som hon äfven efterkom; men som barnet skrikit mycket och det för öfrigt förekom henne underligt, att ej någon qvinna varit tillstädes för att emottaga detsamma, så hade hon en lång stund qvarstannat i portgången, för att afvaktn hvad som skulle blifva af barnet. Slutligen ej mer i stånd att beherrska sin oro, hade hon åter gått upp i rummet, der barnet ännu legat gråtande på soffan; men för andra gången blef hon åter utvisad af sin fordne älskare. Slutligen bagaf hon sig åten ham, högst orolig öfver sitt barn. Då hon dagen derpå åter begifvit sig dit, för att erhålla några npplysningar. flck hon af städerskan på stället veta, att det äfven förekommit henne underligt, att hon ej sett någon komma för att hemta barnet och ej eller sjelf sett till dessamma; ty då dess fader gått ut och en stund promenerat fram och åter i ett egendomen tillhörigt plantage, hade hon smugit sig upp i hans rum, men der ej funnit något barn; äfven berättade hon, att den resande kl. 11—12 på natten farit hem, utan att medhafva detsamma. Den stackars modern, förtviflad öfver sitt barns öde, anmälde nu saken i polisen, hvilken fogade anstalt om fadrens inkallande. Denne, tillfrågad hvarest han lemnat sitt barn, uppger, att, . som han tviflade på att han är sader till detsamma, så ville han ej vidare bekosta dess vård, utan hade han, för att med ens vara ifrån saken, på Kornhamnstorget påträffat en för honom alldeles okänd qvinna, hvilken för 50 R:dr B:ko åtagit sig barnets vård; men hvem denna qvinna var, hvad hon heter eller var aon är boende, kunde han ej upplysa. Som läsaren torde påminna sig, blef ett barn för några dagar sedan påträffadt uti en förstuga vid Kyrkobrinken, hvilket sedan, då ingen om detsamma kunde lemna upplysning, blef intaget på stora barnhuset. Man hoppades, att detta barn kunde vara det nu ifrågavarande, men hvarken dess moder eller den qvinna, som haft det om händer, igenkände detta barn för det rätta. Imellertid utlofvade fadren nu, på polismästarens uppmaning, 200 R:dr i belöning ät den, som kan tillrättaskaffa barnet, hvilken summa den qvinna, som emottagit detsamma, ej lärer försumma att, genom ett så enkelt medel, som barnets återställande, tillegna sig. Bland bidragen till den tyska flottan finner man äfven 106 Pund Sterling från Tyskarne i Mazatlan i Mexico och 240 Pund Sterling från Tyskarne i Rio-Janeiro.