Skydds-Syskonen. Skizz af Philaletes. (Forts. från N:e 17.) Han hade smakat af den frukt, som växer på kunskapens träd — och nu kunde han reda för sig sjelf, att denna var för honom den mest retande, och när han fruktade, att för alltid afbryta alla studier, kände han en a töret efter ljus och vetande, s hvars tillvaro han knappast anat. — Den håg komst hans ädle välgörare i sjelfva dödsstunden gifvit honom, var en ljuf läskande droppa i den bittra bägaren. Men icke voro utsigterna för framtiden det som mest smärtade honom. — Nej, skiljsmessan från tvenne varelser, som voro honom: långt kärare, än mor och syskon, sammanprissade hans bröst, och lit honom förnimma en för honom hittills obekant tomhet. Ivar var borta. Hulda, den lilla älskvärda Hulda, som deltagit så ofta i de båda gossarnes lekar, var äfven borta. Det var liksom om ett sorgeflor hade utbredt sig öfver hela nejden, och sorgfälligt undvek August att besöka Svanö; men från sitt fönster skådade han dit bvarje dag och föreföll det honom som en relik från hättre dagar, kär och dyrbar, men förenad med den djupaste saknad. Att sinnet, under hvarje tryckande period i vårt lif, alltid är