JCOCö ö ö FFFFJJ Medborgareblod flyter i stora strömmar. Tusental af ers Majestäts undersäter äro mördade, våra städer äro ruiner. Vapenbraket har jagat folket från våra tempel, som stå öde, och kyrkan gråter sorgetårar öfver religionens förfall. Eländets förskräckliga välde griper omkring sig och framträder dag från dag under tusen fasaväckande former. Moraliteten och folkets lycka tillika med denna skola försvinna i de inbördes krigens afgrund . . . . Måtte ers Majestät värdigas att betänka de förfärliga följderna af dessa medborgerliga fejder, icke allenast med afseende på folkets moraliska och materiella väl, utan äfven med hänsigt till tronens styrka och fasthet. Måtte ers Majestät skynda att säga ett af dessa mäktiga ord, som lugna stormarne: floden stiger, böljorna hopa sig och hota att uppsluka thronen!Vi hafva alltid hänvisat till Österrike, vid frågan om orsaken till de oroligheter, som uppröra Ungern. Vi hafva alltid påstätt, att dessa artificiella uppror blifvit framkallade af den kejserliga regeringen, som derstädes lemnat nationaliteterna till pris för hvarandra, likasom den i Gallizien uppretade emot hvarandra tvenne fiendtliga klasser af folket. Men med den skärpa, som ligger i ofvan citerade adress, hafva vi likväl icke yttrat oss. Bland de lärorika skådespel, som vår tidpunkt så rikligt gifver oss, är det icke minst anmärkningsvärdt att se biskoppar i lagens namn trycka brännmärket på en monarkis panna. — Se —