Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 3

Rättegångs-och Polissaker. Drängen Carl Johansson pliktfälldes i poliskammaren den 17:de dennes, för det han å allmän gata befunnits öfverlastad af starka drycker. Samma dag på aftonen bar det icke bättre till, än att Johansson ånyo i rusigt tillstånd råkade stöta på patrull, hvarefter han uppfördes till polisens vaktrum. Efter ankomsten dit, klagade Johansson öfver häftig smärta under hjertat, samt blef slutligen sanslös. Läkarebiträde tillkallades genast, hvarmedelst Johansson så återställdes, att han morgomen derpå kunde begifva sig hem. Anledningen till detta Johanssons öfverdrifna fylleri berättas vara den, att hans fästmö, en piga, gifvit honom korgen, hvilket i hans tanka var otacksamt handladt, enär han offrat betydligt på henne, samt dessutom fått heta hennes förklåde, hvadan han ansåg sig, medelst lämplig husaga, böra tillrättavisa sin tillkommande -Fära hålftv, v samt lifva hennes kallnade kärlek, men hvilket hade en helt annan verkan, än den han beräknat. Följden deraf blef den fatala korgen, upphofvet till alla derpå följande vidrigheter, som slutligen bragte den olycklige älskaren derhän, att han i sus och dus, sökte glömma sina motgångar, men hvilket återigen ändades på förenämnde tragiska sött. Johansson lärer emellertid nu hafva slagit den däraktiga kärleken ur hågen, samt i all sköns ro begifvit sig till sin hemort. — En torftigt klädd qvinsperson, vid namn Anna Sophia Jansson, var den 20:de dennes uppkallad i poliskammaren för att höras, huruvida hon förskaffat sig laga försvar. Jansson sade sig ännu icke hafva erhållit något sådant, hvarpå hon fick det besked, att hon i följd deraf. måste förpassas till spinnhuset, ett för henne icke obekant ställe. Jansson undanbad sig likväl den äran att få arbeta i denna nationella fabriksinrättning, samt anhöll att än ytterligare få något anstånd för att skaffa sig försvar. En af polisens tjenstemän upplyste, att Jansson, som är boende å en vind i ett hus i Masthuggsbergen, allt som oftast visade sig å stadens gator om aftnarne, likväl icke i den habit, hon nu bar, utan klädd i vida bittre, ehuru länta kläder, hvilka, mot en hederlig dusör, hållas dylika tärnor tillhanda för sina nattliga promenader, af åtskillige personer härstädes, som slagit sig på denna, enligt hvad man påstår, rätt lukrativa industri. Den modesta Anna Sophia ville alldeles icke vidgå något sådant, utan omtalade helt trankilt, under det hon uppmärksamt betraktade de henne omgifvande personerna, att hon i fordna dagar varit nog sä omtyckt och att äfven flere af de här närvarande då offrat på hennes altare, slutande sin harang, H . . . ee I med, att polistjenstemannen gjorde vida bättre uti att gifva henne en hacka, än att prata o dylika lapprisaker. Poliskammaren gaf Anna l l j I