Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 2

(ff.esn-nnsmstsnuourm —— ————— O —— dern: Baron gaf August med varm hand på sitt yttersta 300 R:dr. Det är väl ej mycket; men jag skall väl understödja så godt jag kan, med smör, ost, skinka och hvad jag kan hitta på; värst blir det, när han skall till Upsala. Bättre hade det varit, suckade modern, -om du antingen, som din bror, gått in i bod, eller ock, som din salig far, Iblifvit knekt; då kunde du till slut, som han, fått dig ett underofficers-boställe. Men huru det nu skall gå, det är mig en outgrundlig gäta, tillade hon, runkande på hufvudet. Mamma lilla! svarade gossen. I dag ha vi ju kommit öfverens om, att slå ifrån oss all oro. Det blir väl någon råd, skall mamma få se; om jag valt en af de tvenne vägar, mamma nämnde, hade det ingenting dugligt blifvit af, ty ingen af desa är jag hugad för, eller rättare sagdt, jag har motvilja för dem båda. Men, kära August, anmärkte fru Stare. Den som är fattig, får inte ha håg för nägonting, och inte heller ha motvilja för något; med ett ord, han skall ingen vilja ha. August, som ville undvika allt, hvilket denna dag kunde störa friden i hans sinne, lemnade stillatigånde rummet. Fru Stare fortfor att beskärma sig, öfver den förunderlige gossen. förespådde modren huru han