Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 1

Dig, Ivar, vänta flera både dolda och uppenbara faror, men med en kraftig vilja, och hjelp från höjden kan du möta — och äfven besegra en del af dem. Sky icke arbetet! Nej, du måste deråt öfverlemna dig med hela din förmåga; men ditt arbete hafve ett ädelt, ett värdigt mål! Blif si ordets högsta mening en bror för din syster, och glöm aldrig din skyddsbror, och att det lilla kan, om det rätt användes, blifva gagneligt för flera. Gud välsigne er, mina älskade, jag går satt möta er mor. Dessa voro de sista ord, baron C. talade med sina kära. Från denna stund låg han i en fortfarande slummer, tills han insomnade för evigt. Baron C. hvilade ej otadlad i sin graf. Man klandrade hans alltför stora eftergifvenhet, hvilken bidragit till minskningen af hans förmögenhet. Men ingen hade blifvit lidande genom honom. Sjelf kände han sig bättre tillfreds, än om han genom vällefnad, spelsjuka, eller ock genom någon annan låg lidelse, förspillt sitt och sina barns timliga goda. Han blygdes icke, som vi ha hört, att erkänna menskliga misstag, men lugnades tillika af det medvetande, att ha velat det goda och ädla. Barnen lemnade han med förtröstan i Guds hand, och huru mången fader eller moder skulle ej tacka, om de till hvart och ett af siaa barn hade tillfälle lemna ett lika stort arf. Men det, som för den rike är en smula,