ut tagit för alltid (som han trodde) afsked af si vän och skyddsbror. Dörren öppnas, och sergeant Stares fru inträder: Jag kommer kanske at besvära; herrskapet torde i dag vilja vara ensamme; men jag interesserar mig så mycket för dig, min kära syster Jeanna, och dina barn. Det tör ej bli så fett nu, som när salig baron lefde. August har gråtit, ser jag. Ja stackars gosse du — det har varit en vigtig dag för dig, och så var det väl ej så godt att i går skiljas vid unga baron; men hvart skall du nu taga vägen, min lilla söta Jeanna; ty intet är det tänkbart, att nya egaren till Svanö, som ej känner dig mera, än ryska kejsaren känner mig, låter dig sitta qvar på Äppelbo?J0 litet mera känner han mig, menade fru Memning, i det hon smålog; ty han var hos oss i förrgår. När salig baron sålde egendomen, gjorde han aftal med den här herrn — jag mins aldrig hvad han är, eller hvad han heter — att jag skulle till mina dödsdagar sitta qvar på Äppelbo — 7 Nå, så iir det då sanning! afbröt fru Stare och slog tillhopa båda händerna. Det hade jag då aldrig i verlden trott.i Det var väl intet så besynnerligt, inföll Anna, fru Memnings dotter. Moster vet ju huru god baron alltid var emot mamma.